Sinaiöknen, pyramider, och Tutankamun

Fortsätter här med temat resor, som är ett av mina största intressen. Jag har alltid älskat att resa ut och se mig om i världen och har nog kanske en lite udda grej att jag inte vill åka tillbaka till samma ställe mer än en gång, även om jag hade en underbar resa. Jag vill inte ens åka tillbaka till samma stad, knappt ens till samma land. Jag vill hela tiden se och uppleva nya platser. Nja, weekendresor till London har jag ju visserligen gjort 4 gånger hittills och kommer säkert åka dit igen. Hade jag haft råd hade jag gärna åkt tillbaka till New York igen. Men vad gäller solsemestrar vill jag gärna besöka nya platser.

En bra resa för min del innebär både sol & bad, utflykter till sevärdheter samt gärna lite shopping (men helst ingen bilkörning på slingriga vägar upp i bergen, hihi....).

Vill delge er en sak från när jag och en kompis åkte till Egypten och Sinaiöknen i två veckor (efter att vi arbetat på en kibbutz i Israel i 3 månader).
Bara det att resa ut från Israel och in till Egypten var en upplevelse i sig (och inte det lättaste). Först reser man ut från Israel genom deras tull (med tusen frågor om varför vi ska resa till landet Egypten), sedan promenerar man en bra stund i ett ingemansland för att komma till Egypten och till deras tull (och även där en massa frågor om vad vi har gjort i landet Israel).

 Vi reste till en by i Sinaiöknen och där fick vi ett pyttelitet rum utan fönster, enbart inredd med två madrasser på golvet - och inget mer. Vi fick använda våra kläder som kudde och täcke. Dock kostade detta rummet 4 hela kronor per natt!!! Har aldrig bott så billigt och då får man väl ta standarden som erbjuds. Det var viktigare att lägga pengarna på annat än på boendet, tyckte vi.
På tal om att inte slösa pengar på nåt onödigt så åt vi pasta ( och enbart pasta, inget till pastan) en gång per dag och sedan åt vi inget mer, under två veckors tid. Vi var då båda i 20-års åldern när vi gjorde denna resan. Hur klarar man detta? Och varför gjorde vi så? Idag hade jag aldrig levt så när jag är ute och reser, men man har helt andra kriterier nu när man är dubbelt så gammal (ja,ja, mer än dubbelt så gammal ...)
Efter en vecka i Sinai reste vi vidare över Suez-kanalen (tyvärr mitt i natten, så man såg inte mycket i mörkret) till Egypten och till första anhalt Giza utanför Kairo.
Där fick vi en taxichaufför som var så billig att vi bokade honom hela dagen (han satt och väntade i sin taxibil i flera timmar medans vi var runt bland pyramiderna, resandes på kameler (eller det var nog dromedarer om jag tänker efter).
Måste även nämna att vi fick var sin guide på kamelerna och min guide frågade senare om jag ville gifta mig med honom!!! Jag skulle då bli hans 4:e hustru -hahaha......undrar hur många kameler jag var värd, hihi?                                                         

 Nåja, efter Giza tog vi tåget ner längs Nilen till staden Luxor. Om man åker tåg i Egypten har de olika priser för om man är egypier eller turist. Priset var ca 10 ggr dyrare som turist. man kunde välja mellan att resa i 1:a klass, 2:a klass eller 3:e klass. De sa till oss att inte välja 3:e klass, så vi valde att resa i 2:a klass, då tågbiljetterna inte var så billiga precis. (Kanske skulle kollat vad en taxi skulle kostat, som var väldigt billigt på den tiden i alla fall).

På tågstationen mötte vi en egyptier som vi bytte några ord med och han rökte en cigg, släckte och tände en ny cigg. Efter att han hade släckt den och ytterligare tänt en ny, frågade jag hur mycket han rökar per dag. 5 paket, dvs 100 cigaretter varje dag - helt otroligt. Jag är rätt övertygad om att han nog inte lever idag!
I Luxor reste vi bla till Tutankamuns grav på åsnor och där fick man absolut inte fotografera hans grav, vilket jag gjorde ändå (tänkte göra det i smyg utan att använda blixt). Naturligtvis upptäcktes det och en man kom fram väldigt irriterad. Jag låtsades om att jag inte kunde någon engelska och pratade bara svenska med honom, jag var orolig för att han skulle ta kameran ifrån mig eller åtminstone filmrullen (skönt att idag slippa dessa filmrullar....). Fick i alla fall behålla kameran och har nu foton på Tutankamun grav här i albumet.
/ Åsa