Ett av livets I-landsproblem......

Hur kommer det sig att man inte kan - bara göra ingenting - utan att få dåligt samvete? Och varför har man mer energi till att göra saker när man har ont om tid än om man råkar få en hel dag oplanerad?
Har jag nån halvtimme över, ja då ska man passa på att fixa något (som egentligen tar minst 40 minuter att fixa) men har jag hela dagen till godo, så får man inte mycket gjort.
Ibland kan jag få en otrolig lust till att verkligen röja i nåt skåp eller nån garderob och jag gör det verkligen ordentligt. När det sedan är rensat och fint sorterat kan jag i flera dagar gå dit för att öppna skåpet/lådan/garderoben gärna flera gånger, bara för att titta in och beundra hur stolt jag blev över mig själv, att det blev så bra.

 Och visst har vi väl alla nåt skåp eller låda som kan benämnas - bra-att-ha-skåp, där diverse spara-saker hamnar, som man inte hittar någon annan lämplig plats för? Jag har nog både skåp och lådor för dessa diverse prylar. Och råkar man få energi att rensa dessa så ska det banne mig rensas och slängas - det är ju det som är så skönt - att verkligen kunna slänga en hel del.
 Det sägs att man ska flytta var 10:e år så man kan rensa ut allt man inte behöver. Något jag (och säkert de flesta utav er som läser här...) nog drar mig för, så är det källarförrådet. Gud så tråkigt att rensa där nere. Har i alla fall en gång i mitten och lådor och annat längst sidorna, så jag kommer allra längst in i alla fall (det gör inte alla andra, ser jag när jag tittar runt i andras källarförråd.....). Men jag har definitivt inte den ordningen där som jag skulle vilja ha, jag vill ha bokhyllor längst ena sidan med lådor/kartonger som är fint namnade (fint namnat är viktigt, hihi...), jag gillar när det ser snyggt och enhetligt ut.
Nu ska jag ta en behövlig helg, är väldigt trött efter första arbetsveckan och det är jag nog inte ensam om.
/ Åsa