Systemet med att köa......

Har varit ute i Torslanda på möte idag och åkte hem till Biskopsgården igen vid 16-tiden på eftermiddagen och det är inget bra val av vare sig tidpunkt eller vägval. På väg 158 håller de ju på med vägarbeten och har nu smalnat av vägen ytterligare till en, ja just det, en enda fil.......så det tog mig 45 minuter att köra istället för typ 5 minuter på den vägsträckan - det är inte kul. Som tur är så lär jag bara vistas ute i Torslanda en gång per månad. Stackars dem som reser denna vägsträckan varje dag. Eller de som måste över broarna eller framförallt Tingstadstunneln i "fel" riktning till och från Hisingen. Det gäller att både bo och arbeta på rätt sida av älven!

Ang. väg 158 så är jag fortfarande förundrad över systemet med att om man reser ensam i bilen så ska man köra i vänsterfilen. I högerfilen kör fordon med fler än två personer i och bussar (ja, kanske taxi och lastbilar med....). Jag förstår såklart syftet med att man vill att folk ska samåka, men jag har nog inte varit med om dessa bestämmelser på någon annan vägsträcka - vad jag kan minnas. Kommer på mig flera gånger med att noga studera att alla personbilar som nu kör förbi mig i högerfilen verkligen har minst två personer i bilen? - vilket inte alla bilar har naturligtvis - vilket i sin tur gör mig "förgrymmad". Kan de inte läsa trafikinformationen på skyltarna eller struntar de i att följa dem? Jag gissar självklart på det senare......Kommer även på mig med att notera vilka förare det är som nu inte följer detta utan lägger sig i högerfilen (har nu bara ett enda tillfälle att utgå ifrån, läs idag) så jag ska kanske inte skriva här vad jag kom fram till.... Hur som helst så rullade den filen på betydligt snabbare än min vänsterfil.


På tal om att välja, när man ska välja köer, typ i matvaruaffären - varför väljer man alltid "fel" kö? Och hur ska man välja? Kortaste kön? Kön med minst antal kunder trots längre kö? Kön med folk som enbart har korgar och ej kundvagnar? Ibland händer det att jag byter kö om jag märker att kön brevid mig går snabbare. Då är jag så "lustig" (antar jag, om det inte är fler som gör som jag, hihi...) dvs följer båda köernas utfall för att i slutänden se om jag valde rätt kö eller fel kö. Jag måste säga att jag tycker att det är ypperligt bra med nummerlappsystemet (som i större klädaffärer), alternativt en kö som sedan förgrenar sig i slutet.
Det sägs att svenskar är duktiga på att köa jämfört med många andra nationaliteter. Inte vet jag om det har gjorts någon vetenskaplig undersökning om detta, men vi anses ju vara ett folk som är lågmälta, ärliga och artiga, så det kan ju stämma att vi är bra på att köa. Vi är ju uppenbarligen väldigt duktiga på att passa tider också, vilket man har lärt sig när man varit i vissa länder, att det inte är lika noga med det. Klockan 17.00 kan lika gärna betyda 17.30 där.....
Jag undrar nu när jag läser vad jag skrivit, om man inte lever ett för stressat liv, som inte ens har tid att köa, vare sig det är i en mataffär eller i en bilkö. Men båda dessa sakerna är ju så tråkiga.
Ett barn frågade på fritids häromdagen: - Är en halvtimme lång eller kort tid? Ja, det var ju en bra fråga. Vi hade en diskussion om att det vid vissa tillfällen upplevs som lång tid och vid andra tillfällen som kort tid.
/ Åsa

Om att fylla år....

Så har man blivit ytterligare ett år äldre och för de som inte vet hur mycket jag fyllde så var det hela 46 år....inser nu att jag är närmare 50 än 40.....men så gammal känner jag ju mig inte, eller....? Nåja, jag har egentligen inte nån åldersnoja, det är ju bara siffror det handlar om.
På min riktiga dag, i onsdag blev jag uppvaktad av min pojkvän och av mina grabbar och fick så fina smycket och ett presentkort på Desigual, hm....ska det gå till ytterligare en klänning måntro?
Förresten, fina och fina smycken.....det min äldste son köpte var inte riktigt i min smak. Funderade fram och tillbaka om jag skulle behålla det för att det var det smycket han hade valt ut, men jag visste innerst inne att jag nog aldrig skulle använda det, så jag beslutade mig för att fråga honom om det var ok att jag bytte det mot något annat och det var helt ok. Han sa att det var så svårt att välja. Så nu har jag bytt ut det och funderar fortfarande på om jag gjorde rätt.


I helgen var min mamma och min syrra här på besök och firade alla som nyss har fyllt år, jag, min äldste son och min mamma. Tittade tidigare i veckan i mitt lilla skåp där jag förvarar presenter och ser till min "förtret" 3 inslagna paket som jag inte vet vad det innehåller. Är tvungen att öppna dem och kika och ser att det är presenter till min syrra som fyllde år i början av februari - herregud - har hon inte fått dem av mig? Vi har ju träffats några gånger efter det, men jag har väl glömt av det och säkert hon också, hihi....Jaja, bäst att fira henne också och "bättre sent än aldrig".

När de är här så får vi justera om våra sängplatser och min mamma sover i min minstes säng varvid han då sover brevid mig i dubbelsängen (snart blir väl han också så stor att han inte lär vilja göra det mer...., de växer fort ens barn....). Min syrra tänkte jag skulle sova i min äldstes rum och att de stora grabbarna då kunde dela rum, men det vill de absolut inte göra.....nähä, då får väl någon sova i vardagsrummet då - och det blev min syrra som gjorde det.
Från min mamma och syrra fick jag pengar som jag köpte två höga jättefina lampor att ha i fönstret samt att jag så småningom ska köpa mig ett vinställ.



 Äntligen var det då helg och lite sovmorgon då - nädå....., min minste vaknade klockan åtta.....(de stora får man ju väcka vid 11-12-tiden, annars vet man inte hur länge de skulle fortsätta sova. Sov man verkligen så länge när man var i den åldern, ja kanske det....
Men söndag då, då kanske man skulle få lite sovmorgon? Nä då har ju den minste fotbollsträning 8.30 - vad är det för inhuman tid på träning?

Idag hade vi kvällsmöte på jobbet och vi kollegor inom barnomsorgen har nu under några år firat varandra med presenter, väldigt trevligt. Från början var det en blomma och något "drickbart" i fin flaska, numera har vi två goa kollegor som har åtagit sig att köpa dessa presenter och de köper väldigt personliga saker till var och en - jättekul! Till mig hade de valt scrapbooking-prylar, tack. (Måste tillägga att vi är 3 kollegor på min avdelning varvid vi alla tre fyller år inom 6 dagar, så lustigt....).
/ Åsa.

Inför skolstart.....

Ändrade namnet på min logg då jag nu inser att jag inte skriver så inriktat mot mitt liv som varannanveckas förälder. Det är nog inte heller så intressant att veta om vardagsbestyr och allt flängande (ja curlande skulle nog en del kalla det) som man gör den ena veckan. Ser att jag skriver om en salig blandning från tekniska prylar som inte fungerar som de ska, till äventyr från resor jag gjort. Så denna blandade kompott på loggen fick nu ett nytt namn.

Så imorgon drar det igång med full barngrupp och första skoldagen på jobbet. Mina två små (ja, små och små är de väl inte längre....) börjar kl 9.00 imorgon och för den mellersta blir det nog oerhört tufft att gå upp så tidigt. Barnen har ju precis som jag, vänt på dygnet. Min store son ska börja på gymnasiet (han kom in på förstahandsvalet och är så nöjd över det) på onsdag, så han får ett par dagar ledigt till.

I år får jag en helt ny barngrupp på fritids som jag inte kan namnen på och jag undrar i mitt stilla sinne hur många veckor det tar innan jag kan namnen på alla 35 barnen. Jag vet inte varför men jag har väldigt svårt att lära mig namn, jag måste traggla det många gånger. Visst, vissa namn sätter sig direkt men vissa namn blandar man ihop. Sedan ska man lära sig föräldrarna också, ja inte så att jag känner att jag måste lära mig namnen på alla föräldrarna - för mig är det överkurs - men vem som är förälder till vem.
Ser fram emot att det sätter igång imorgon och hoppas att jag inte blir lika trött nästa vecka som jag varit denna veckan. I fredags var jag så trött att jag somnade med kläderna på......och det minns jag inte när det hände senast.
/ Åsa

Hong Kong

Vill återberätta om en händelse som inträffade för ca 20 år sedan när jag och en kompis reste till Hong Kong - en fantastisk stad (och vi var där då det fortfarande var en brittisk koloni). Vi reste över från Filippinerna och kom till Hong Kong vid midnatt.
Vi valde naturligtvis fel kö vid passkontrollen in till Hong Kong, den indiska familjen som stod före oss i kön stod där i nästan en timme innan de blev insläppta. När det var vår tur tittade de på oss och på våra svenska pass och bara sa:  -Welcome! De bemödade sig inte ens att öppna och titta i passen, så det tog kanske nån minut för oss att ta oss igenom passkontrollen. Vilken skillnad det kan vara.....
 Väl framme i Hong kong orkade vi inte gå runt och leta boende utan gick till första "bästa" guesthouse vi såg. De hade tyvärr fullbelagt men de kunde hjälpa oss genom att erbjuda ett pyttelitet rum i nåt förråd eller vad det nu kunde vara.....Det fick bara plats en våningssäng och inget mer i det utrymmet, som inte heller hade några fönster. Ok, tänkte vi, vi sover här första natten i alla fall.



Men jag vet inte om vi sov mycket under den natten, det fanns ingen fläkt i rummet (och självklart ingen AC). Som tur var hade vi köpt ett par solfjädrar som vi envist viftade med......
Nästa dag ville vi slå på stort och ta in på ett riktigt hotell med AC på rummet. Vi hittade ett 13-våningars hotell, Chung King Mansion. Det skulle bli så bra!
Tji fick vi, mitt i natten stängde de av strömmen och vi vaknade av att vi hörde en herrans massa liv i trapphuset. Vad står på? Efter ett tag bankade det på vår dörr och vi bestämde oss för att inte öppna dörren. Det fortsatte att banka på dörren och till slut hörde vi att det var polisen som sade att vi måste öppna dörren.. Jag gick upp och öppnade och polisen frågade var vi kom från. Sverige sa jag och hämtade passen. Återigen så tittade de på de svenska passen och sen på oss och sa ok. Vi fick veta att polisen gjorde razzia på hotellet för att leta efter illegala indiska invandrare (det kan ha varit några andra nationaliteter också, minns inte, dock letade de inte efter några illegala svenska invandrare i alla fall).
De hade stängt av strömmen i hela huset.
Då bestämde vi oss för att byta boende, där ville vi inte vara kvar. Sagt och gjort, vi packade våra väskor och skulle ta oss ner - ojdå, hissen fungerar ju inte......och vi hade vårt rum på 11:e våningen. Så vi släpade våra väskor (och redan på den tiden kunde jag inte packa lite/lätt, hm....) neråt i 11 våningar (tur att det inte var uppför).
På vägen ner för alla våningar ser vi hur de är inne i vissa rum och river ut deras tillbehör, de letar och river riktigt ordentligt i rummen. När man tänker på det så inser man både att det är skönt att vara född svensk samtidigt som man tänker att livet är inte rättvist, alla blir inte likadant behandlade.
När vi kom ut från hotellet så dröp vi av svett båda två och återigen fick vi leta upp ett boende mitt i natten.
Minns dock inte hur nästa hotell var men förmodligen bra då man inte minns det :)

Vi hade hur som helst 4 underbara dagar i Hong Kong där vi åkte färjan mellan Hong Kong-ön och Kowloon på fastlandet. Det kostade då 1 krona att åka över (billigaste färjan i världen). Då var en Hong Kong dollar värd lika mycket som 1 svensk krona så det var mycket lätt att veta vad allt kostar!
Vi åkte tåg upp till Victoria Peak och fick se en fantastisk utsikt över hela Hong Kong!!!
Vi reste även till New Territories och besökte ett ställe som hade över 12 800 buddhastatyer! Mäktigt!
Vi missade naturligvis inte heller Ocean Park som är Asiens största turistattraktion. Deras bergbana åkte vi hur många gånger som helst som har många många looper!

En ganska märklig sevärdhet som används av Hong Kong-borna för att ta sig till och från jobbet är rulltrappor. Det är väldigt backigt på Hong Kong-ön så det går åt att ha rulltrappor. Det är ett långt system av rulltrappor, totalt ca 800 meter långt och på morgonen fram till 10 går de neråt och efter 10 vänder de och går uppåt. Där finns världens längsta rulltrappa.
/ Åsa

Ett av livets I-landsproblem......

Hur kommer det sig att man inte kan - bara göra ingenting - utan att få dåligt samvete? Och varför har man mer energi till att göra saker när man har ont om tid än om man råkar få en hel dag oplanerad?
Har jag nån halvtimme över, ja då ska man passa på att fixa något (som egentligen tar minst 40 minuter att fixa) men har jag hela dagen till godo, så får man inte mycket gjort.
Ibland kan jag få en otrolig lust till att verkligen röja i nåt skåp eller nån garderob och jag gör det verkligen ordentligt. När det sedan är rensat och fint sorterat kan jag i flera dagar gå dit för att öppna skåpet/lådan/garderoben gärna flera gånger, bara för att titta in och beundra hur stolt jag blev över mig själv, att det blev så bra.

 Och visst har vi väl alla nåt skåp eller låda som kan benämnas - bra-att-ha-skåp, där diverse spara-saker hamnar, som man inte hittar någon annan lämplig plats för? Jag har nog både skåp och lådor för dessa diverse prylar. Och råkar man få energi att rensa dessa så ska det banne mig rensas och slängas - det är ju det som är så skönt - att verkligen kunna slänga en hel del.
 Det sägs att man ska flytta var 10:e år så man kan rensa ut allt man inte behöver. Något jag (och säkert de flesta utav er som läser här...) nog drar mig för, så är det källarförrådet. Gud så tråkigt att rensa där nere. Har i alla fall en gång i mitten och lådor och annat längst sidorna, så jag kommer allra längst in i alla fall (det gör inte alla andra, ser jag när jag tittar runt i andras källarförråd.....). Men jag har definitivt inte den ordningen där som jag skulle vilja ha, jag vill ha bokhyllor längst ena sidan med lådor/kartonger som är fint namnade (fint namnat är viktigt, hihi...), jag gillar när det ser snyggt och enhetligt ut.
Nu ska jag ta en behövlig helg, är väldigt trött efter första arbetsveckan och det är jag nog inte ensam om.
/ Åsa

Kick-off

Vi startade upp terminen med två uppstartsdagar på Nääs Fabriker - så fint ställe och härliga hotellrum i etage, med sovrum och badrum (med glasdörr! så privat blir man inte där inne.....) på övervåningen och stort rum med köksdel på nedervåningen och gigantiska fönster med utsikt över sjön.
Vi hade två härliga dagar och det kändes knappt att man arbetade, det var väldigt givande för den sociala samvaron oss kollegor emellan. Och som vanligt när man är på kurs o.likn. äter man varannan timme (kändes det som), man hann inte bli hungrig mellan målen.....fast maten var så god så man blev hungrig ändå. Rejäl frukostbuffé, fika, lunch med en fisk och en kötträtt samt en massa olika sallader m.m. samt efterrätt, fika igen och middag på kvällen med efterrätt.

På Nääs finns en bastu nära vattnet och flera av oss badade och bastade flera gånger. Självklart ville jag passa på att basta, det var inte igår jag hade tillfälle till bastu senast. Men bada - nja.....det hoppar jag nog över. Brukar inte gärna bada utomhus i Sverige då jag tillhör skaran badkruka. En kollega övertalade mig dock att gå med för att doppa mig och visst, benen kan man ju doppa, det är sen det blir jobbigt. Men förvånad över mig själv så badade jag faktisk, eller.....doppade mig - är nog mer rätt ord. Doppade faktiskt allt utom huvudet. Efteråt var det väldigt skönt att komma in till bastun igen.




Kvällen var väldigt trevlig - hade dock en "trevlig" kollega som blåste mig i ansiktet med en tuta halva kvällen, eller i alla fall i nån timme minst. Försökte ge igen och blåsa tillbaka i hennes ansikte men det verkade tydligen inte bekomma henne......(jag var nog inte lika enveten). Hennes tuta lät inget men det gjorde dessvärre min tuta, så andra uppfattade det säkert att det mest var jag som blåste min tuta på henne......och när kom alla fotografblixtrar? Jo, när jag tutade på henne naturligtvis. Nåja, det bjuder jag på.

För er som vet att jag packar mycket (och självklart var det jag utav alla 54 personerna som hade störst väska!) så glömde jag ändå 2 saker. Den ena saker var ett par handgjorda Cocktailörhängen en kollega var gullig och tillverkade åt mig. Förlåt!!! Vi passade på att starta upp terminens klädkods-tema som till kvällen var Cocktail (vilket nog är ett lite svårt tema att ha dagtid på arbetsplatsen). Tog ett underbart foto framför vattnet med underbara färger på himlen i rosa toner.

Jag packade dock ner en bok, varför gjorde jag det egentligen? Trodde jag att jag skulle få en tråkig kväll så jag skulle få tillfälle att gå till rummet för att läsa? Nä, det trodde jag ju naturligtvis inte och som jag anade så blev det inte läst en enda bokstav i boken. Så onödigt att packa ner den. Men jag var faktiskt inte ensam om att packa ner en bok, jag hörde åtminstone en kollega till som hade med sig en bok.

Nu har man laddat batterierna med 6 veckors semester (så lång semester har jag aldrig haft innan, brukar ha 5 veckor) och denna kick-off.
Nu är jag redo för en härlig termin fylld av kraft och energi!

/ Åsa

Sinaiöknen, pyramider, och Tutankamun

Fortsätter här med temat resor, som är ett av mina största intressen. Jag har alltid älskat att resa ut och se mig om i världen och har nog kanske en lite udda grej att jag inte vill åka tillbaka till samma ställe mer än en gång, även om jag hade en underbar resa. Jag vill inte ens åka tillbaka till samma stad, knappt ens till samma land. Jag vill hela tiden se och uppleva nya platser. Nja, weekendresor till London har jag ju visserligen gjort 4 gånger hittills och kommer säkert åka dit igen. Hade jag haft råd hade jag gärna åkt tillbaka till New York igen. Men vad gäller solsemestrar vill jag gärna besöka nya platser.

En bra resa för min del innebär både sol & bad, utflykter till sevärdheter samt gärna lite shopping (men helst ingen bilkörning på slingriga vägar upp i bergen, hihi....).

Vill delge er en sak från när jag och en kompis åkte till Egypten och Sinaiöknen i två veckor (efter att vi arbetat på en kibbutz i Israel i 3 månader).
Bara det att resa ut från Israel och in till Egypten var en upplevelse i sig (och inte det lättaste). Först reser man ut från Israel genom deras tull (med tusen frågor om varför vi ska resa till landet Egypten), sedan promenerar man en bra stund i ett ingemansland för att komma till Egypten och till deras tull (och även där en massa frågor om vad vi har gjort i landet Israel).

 Vi reste till en by i Sinaiöknen och där fick vi ett pyttelitet rum utan fönster, enbart inredd med två madrasser på golvet - och inget mer. Vi fick använda våra kläder som kudde och täcke. Dock kostade detta rummet 4 hela kronor per natt!!! Har aldrig bott så billigt och då får man väl ta standarden som erbjuds. Det var viktigare att lägga pengarna på annat än på boendet, tyckte vi.
På tal om att inte slösa pengar på nåt onödigt så åt vi pasta ( och enbart pasta, inget till pastan) en gång per dag och sedan åt vi inget mer, under två veckors tid. Vi var då båda i 20-års åldern när vi gjorde denna resan. Hur klarar man detta? Och varför gjorde vi så? Idag hade jag aldrig levt så när jag är ute och reser, men man har helt andra kriterier nu när man är dubbelt så gammal (ja,ja, mer än dubbelt så gammal ...)
Efter en vecka i Sinai reste vi vidare över Suez-kanalen (tyvärr mitt i natten, så man såg inte mycket i mörkret) till Egypten och till första anhalt Giza utanför Kairo.
Där fick vi en taxichaufför som var så billig att vi bokade honom hela dagen (han satt och väntade i sin taxibil i flera timmar medans vi var runt bland pyramiderna, resandes på kameler (eller det var nog dromedarer om jag tänker efter).
Måste även nämna att vi fick var sin guide på kamelerna och min guide frågade senare om jag ville gifta mig med honom!!! Jag skulle då bli hans 4:e hustru -hahaha......undrar hur många kameler jag var värd, hihi?                                                         

 Nåja, efter Giza tog vi tåget ner längs Nilen till staden Luxor. Om man åker tåg i Egypten har de olika priser för om man är egypier eller turist. Priset var ca 10 ggr dyrare som turist. man kunde välja mellan att resa i 1:a klass, 2:a klass eller 3:e klass. De sa till oss att inte välja 3:e klass, så vi valde att resa i 2:a klass, då tågbiljetterna inte var så billiga precis. (Kanske skulle kollat vad en taxi skulle kostat, som var väldigt billigt på den tiden i alla fall).

På tågstationen mötte vi en egyptier som vi bytte några ord med och han rökte en cigg, släckte och tände en ny cigg. Efter att han hade släckt den och ytterligare tänt en ny, frågade jag hur mycket han rökar per dag. 5 paket, dvs 100 cigaretter varje dag - helt otroligt. Jag är rätt övertygad om att han nog inte lever idag!
I Luxor reste vi bla till Tutankamuns grav på åsnor och där fick man absolut inte fotografera hans grav, vilket jag gjorde ändå (tänkte göra det i smyg utan att använda blixt). Naturligtvis upptäcktes det och en man kom fram väldigt irriterad. Jag låtsades om att jag inte kunde någon engelska och pratade bara svenska med honom, jag var orolig för att han skulle ta kameran ifrån mig eller åtminstone filmrullen (skönt att idag slippa dessa filmrullar....). Fick i alla fall behålla kameran och har nu foton på Tutankamun grav här i albumet.
/ Åsa

Att köra hyrbil i Spanien!

Denna sommar reste jag med reguljärflyg och hyrde en bil för två veckor på spanska solkusten, istället för en veckas all-inklusiv charterresa. Då jag oftast rest ensam med mina pojkar har det varit ett praktiskt sätt att resa på men nu är de helt klart för stora för dessa Bamseklubbar m.m. och de behöver inte längre samma passning.
Vi hade en underbar resa med mycket äventyr och jag måste säga att resa iväg i två veckor var alldeles lagom - en vecka blir för kort tid om man vill hinna se och uppleva lite saker också och inte bara ligga vid poolen och steka.

Då jag har svårt att packa lite så ville jag ha med mig 4 stora resväskor, 2 kabinväskor och två ryggsäckar och då hyrde jag en relativt stor bil (vilket jag i efterhand många gånger ångrade).
Vi bodde i Fuengirola och åkte bla till Malaga, Torremolino, Marbella och Gibraltar. Jag måste säga att inne i själva städerna var det väldigt dåligt skyltat och det var svårt att hitta. Bara att hitta ut från flygplatsen tog en evighet. Tur att vi kom dit mitt på dagen så vi hade lite tid på oss. Jag stannade och frågade några spanjorer och inte en enda kunde prata engelska - frustrerande......Mina barn läser visserligen spanska i skolan men kan inte språket så bra ännu, så de var knappt nån hjälp. Till slut fick man köra tills man såg havet och utgå ifrån om man hade havet på vänster eller höger sida. Vi kom fram till slut i alla fall.
När vi körde till Malaga (åh, vilken stor stad) var det inga problem att ta sig in till centrum, men däremot att ta sig ut igen, vi cirkulerade i över en timme och var till slut "hemma" på hotellet igen vid midnatt. Och dessa pytte, pyttesmå parkeringsplatser man skulle klämma in en stor bil var inte heller alltid så kul.

Bland det värsta jag varit med om var när vi åkte till Gibraltar och skulle åka upp för berget (trodde inte det fanns vägar som kunde luta så mycket som dessa vägar gjorde). Naturligtvis åkte vi fel och kom in i själva byn på berget med fruktansvärda sluttande vägar utan några vägmärken om vart man skulle och en hel del enkelriktade vägar, vägar med återvändsgränd som man med nöd och näppe fick krångla till det ordentligt för att kunna vända på. Ett tag var jag så frustrearad att jag började lipa, hur i hela världen ska jag göra nu? Grabbarna ville åka tillbaka till hotellet istället för att fortsätta krångla sig vidare här på berget. Vid ett tillfälle stannade jag och visste inte vad jag skulle göra, en spansk man såg mig nog sitta och gråta i bilen och knackade på rutan. Han förstod att jag hade åkt vilse och gjorde så gott han kunde för att försöka förklara för mig (givetvis på spanska) hur jag skulle köra för att komma upp till berget för att kunna besöka aporna som lever fria där uppe. Ja, till slut kom vi i alla fall upp och det var så härligt att se dessa apor, en apa snodde en chokladbit från ett barn och tog bort pappert och åt upp den, precis framför oss.
Vi är mycket nöjda med resan och grabbarna vill åka tillbaka dit igen. Om jag hyr bil fler gånger utomlands får det definitivt bli en liten bil om vi så ska sitta på våra resväskor!!!
/ Åsa

Allergier.....

Igår vaknade min äldste son med röda irriterande ögon och han hade svårt att andas........och han som varit ganska bra från sin allergi de sista åren, har det nu kommit tillbaka igen? Han är allergiskt mot kanin, "lite hund" (hur kan man vara allergisk mot -lite hund- antingen är man väl allergisk mot det eller inte?), gräspollen och kvalster.

Så jag rev ut alla sängkläder och tvättade dem, täcket och kuddarna och vi dammsög jätteordentligt överallt i rummet. Varannan vecka när barnen är hos sin pappa så är deras sängar bäddade, även med tjockt överkast, vilket säkert gör att kvalsterdjuren fodras gott där under värmen. Ska kanske ha hans säng obäddad istället och vädra dem kvällen innan de kommer till mig.

Han mådde bättre under dagen igår men sämre igen på kvällen, mest när han tillbringar tid i sitt eget rum. Vad kan det vara? Kan han utveckla allergi mot nåt annat i rummet? Jag plockade bort blommorna i fönstret för att se om det skulle bli bättre, men jag har ju bara gröna växter (jag vill ju ha växter som jag kan sköta och som lever i mer än nån vecka.....)och inte kan man väl vara allergiskt mot gröna växter? Det har jag aldrig hört.

I morse upplevde han det mycket bättre i alla fall, annars hade vi fått boka in ett läkarbesök. (utomhus mår han bättre så det borde inte vara pollen och inga djur har han varit i närheten av heller, ja förutom dessa kvalster förstås, eller dammråttor, det finns det nog en del av....) Oj, kanske han har blivit dammallergisk - hujedamej - det hoppas jag verkligen inte. Imorgon ska vi nog ta en storstädning vad gäller dammningen....

/ Åsa

ps - funderade på en bild på ett kvalsterdjur, men nej, det var inte så smakfullt att lägga ut en sån bild ;)

Sysslors vara eller inte vara.....

Varför kan man inte flytta alla sysslor som "måste" göras ena veckan till den andra? Den veckan jag har barnen måste det lagas middag varje dag, diskas flera gånger per dag, städas och handlas flera gånger i veckan för att inte tala om att plocka upp och röja efter vissa......Den andra veckan kan man i princip handla, städa och röja en dag, knappt laga mat eller nån disk att tala om heller - sedan är det fint resten av den veckan.

Snart lär alla grabbarnas träningar, matcher och cuper sätta igång och då ska det också klämmas in, detta skjutsande fram och tillbaka......och nu tänker säkert några att de kan väl ta sig själva till sina träningar, visst till vissa går det ju bra, men några träningar ligger sent och långt bort.

Tex vissa innebandyträningar i Tuve som slutar kl 22.00. Ska de då duscha och åka kommunalt med både bussar och byten till spårvagn lär de ju inte vara hemma förrän vid 23.30 och sen upp nästa morgon till skolan. Det går ju inte.....och alla bortamatcher ligger ju långt bort och de är varannan vecka hemma och varannan vecka borta och självklart verkar alla bortamatcher infalla på "min vecka".
Nja min minstes fotboll har ju hans pappa visserligen hand om, det är rätt skönt. Då kan man välja om man hinner följa med eller om man ska åka med någon av de andra till deras eventuella matcher.

Fast jag är å andra sidan väldigt glad och tacksam för att de alla tre fortfarande håller sig aktiva med idrotten, det hoppas jag att de gör i många år till.
/ Åsa.

Slarvmaja.....

Jag är noggrann i det jag gör och är organiserad men är otroligt dålig, ja usel helt enkelt på att komma ihåg var jag lägger mina saker (låter väldigt motsägelsefullt). Det kanske är därför jag är en organisatör, jag måste helt enkelt organisera mina vardag, ha god struktur. Jag har alla papper insorterade i pärmar med skrivna register, har bestämda platser för varje viktig sak, räkningar, laddare, nycklar m.m. Förr i världen hade jag t.o.m videofilmer och cd-skivor i bokstavsordning (vem har det mer än jag....?) På jobbet upptar jag stor plats i våra skåp för att jag vill ha alla olika papper sorterade i olika pappersställ och i olika pärmar - allt för att ha fullständig koll på dem när jag behöver dem. Det funkar bra på jobbet.

Så varför inträffar det att jag, som idag, fick leta i nästan en timme efter min sladd till min nya kamera? Jag hade inte lagt den på rätt plats (har alla laddare, adapter, kameror på en speciell hylla, men icke sa Nicke, så låg den där). Höll på att bli tokig....Hittade den till slut på ett ologiskt ställe. Det har t.o.m hänt att jag i förtvivlan har åkt iväg och köpt mig en ny sladd istället.....
De som känner mig (och ni som har följt mig på fb) vet att ett stort intresse för mig är att fotografera och videofilma - mina barn lär få ha ett stort flyttlass bara för alla fotoalbum, dvd-filmer från min filmning, babyalbum (jag var ju "tvungen" att göra 3 st!!! till varje barn....), muggar med foton på dem, tittskåp och en herrans massa andra saker jag har gjort och pysslat till dem, för att inte tala om alla scrapalbum jag nu gör till dem. Att jag aldrig kan göra något sådär lite lagom - blir jag intresserad av något så ska det minsann göras i mängder......
/ Åsa

Saknaden

Äntligen! Idag kommer mina pojkar till mig igen, eller åtminstone två utav dem, de två stora. De har varit en vecka på Saltö utanför Strömstad med sin pappa och nu ville min lille stanna kvar ytterligare en vecka med sin farmor och farfar.

 Han messade mig tidigare i veckan och frågade om han fick det.  Ja, vad svarar man på det - självklart att han får det om han vill och då har de varit med sin pappa i två hela veckor och det blir nu ytterligare en hel vecka till utan att jag ser min minste son. Så länge har jag aldrig varit utan honom, ja jag brukar inte ens vara utan mina barn i två hela veckor heller. Vi brukar köra på varannan vecka även under semestern.

 Men just denna semestern bestämde jag mig för att åka utomlands med pojkarna i två veckor (till Spanien) istället för en vecka och jag måste säga att en vecka är alldeles för kort tid när man reser utomlands. Ibland får man ju bara 5 dagar då första och sista dagen blir resedagar, så jag tyckte två veckor var helt perfekt. Då blev det ingen stress med att hinna med allt, hinna se lite också och inte bara sola och bada.
 Kan det vara så att det nuförtiden bara är föräldrarna som saknar sina barn och inte både ock? Barnen har ju blivit stora, ja herregud, min stora grabb ska börja gymnasiet i höst. Hur kan åren gå så fort?
Vilken tur ändå att man lever i en teknisk värld så man kan ringa, messa och chatta med sina barn när man inte har dem boendes hos sig. Men det blir mest en envägskommunikation då svaren oftast ser ut så här: -Aa. Och så ställer man en ny fråga och får svaret: -Aa. Nåja, man får väl nöja sig med det......

/ Åsa.

Teknikens under(gång)

Ibland önskar jag att jag inte levde i denna tekniska värld - varför kan inte alla apparater bara ha en on- och offknapp och inget mer och framförallt, alltid fungera och det utan dröjesmål. Jag tycker att jag är en ganska tålmodig och lugn person. Men när det kommer till att några apparater inte fungerar som de ska, ja då har jag helt plötsligt inget, absolut inget tålamod.

Minns en gång i början av min yrkestid som fritidspedagog att jag sydde en del på symaskin (och jag tycker inte att sy på symaskin är bland det roligaste man kan göra.....). Hur som helst så fungerade den naturligtvis inte som jag ville, då tog jag helt enkelt symaskinen och kastade i papperskorgen - och skrämde slag på min dåvarande kollega som bara stirrade på mig. Även idag kan jag nog skrämma upp kollegor när inte laptopen/internet/kopieringsapparaten fungerar......Det sista jag gjorde på jobbet var att paja lamineringsapparaten, så typiskt att jag ska råka ut för det.

Har även råkat starta brandlarmet på jobbet då jag "råkade" öppna luckan till brännugnen för tidigt. Jag ringde SOS alarm och sa som det var, men de MÅSTE tydligen åka ut ändå, så fort de får ett brandlarm Jaha, tänke jag, då är det bara att stå och vänta på brandkåren som skulle komma nån kvart senare. De sa att de inte skulle ha något blåljus på i alla fall. Ja, tack för det åtminstone....

När jag och grabbarna semestrade i Spanien ja då gick min digitalkamera sönder - tur att man alltid kan fotografera med sin mobil, även om det blir sämre bilder med den. Nu har jag införskaffat mig en ny digitalkamera i en så fräck färg! och nu ska jag vara noga med att ALLTD (ja, så ofta jag kommer ihåg) ha den i en kameraväska, så ska den väl hålla bättre.....
Häromdan gick min micro sönder - visste knappt att de kunde gå sönder - men min kunde det. Den hade bränt ett stort hål i glasskivan och var helt bränd i mitten inne i själva micron. Jaha, ska jag nu köpa mig en ny, för inte klarar jag mig utan en micro, i alla fall behöver mina barn en micro så de kan värma mat när jag inte är här hemma. Som tur var så råkade H ha en extra micro nere i källaren som jag kunde få så länge. Vi har bytt fler bra-ha-saker med varandra, värmeelement, vattenkokare och nattduksbord bla. Så bra att man kan ge bort och ta emot det man själv inte behöver.

 

Teknikens under.....

Nu går det i rask takt framåt för mig vad gäller teknik och att följa med vad som är det senaste och trendiga. För några veckor skaffade jag mig min första I-phone som jag fortfarande håller på att lära mig, jag har installerat nya appar såsom Instagram, InstaCollage och Instaweather m.m. Och jag vågar testa sakerna själv, utan att be andra att hela tiden visa mig hur jag ska göra. Instagram är väldigt roligt och inspirerande.
Jag har ju alltid gillat att pyssla sedan många år tillbaka, förr om åren var det broderi, måla på krukor, tillverka tittskåp och annat smått o gott. På senare tid har jag börjat med scrapbooking, otroligt roligt. När jag bestämmer mig för något, ja då går jag verkligen in för det, jag lägger mycket tid på det och vill lära mig så mycket som möjligt. Att pyssla är en av många saker som gör att jag känner att jag har valt rätt yrke, fritidspedagog. Där får jag utlopp för min kreativa sida.

Nu har jag dessutom startat en egen blogg och har väl ännu inte bestämt hur innehållet i denna kommer att se ut. Min tanke är att skriva om tankar och funderingar kring att vara ensamstående mamma till tre barn varannan vecka och att vara utan barnen den andra veckan. Vad skiljer veckorna åt, förutom barnen? Vad prioriterar man den veckan barnen är hos sin pappa? Jag har också tänkt skriva lite om jobbet som fritidspedagog, om scrapbooking, om innebandylivet, resandet till andra spännande platser i världen och mycket annat som upptar ens liv och tankar.
/ Åsa