Warzawa 2016

Jag och Susanne har varit i Warzawa i 4 dagar och det var en härlig resa. Det bestämdes bara någon vecka innan, vi satt och kollade runt på billiga resor och så blev det till Polens huvudstad.
En stad där det finns otroligt mycket att se och upptäcka, en väldigt fin stad med många vackra byggnader. Staden är väldigt ren från skräp på gatorna, dock finns det en del klotter lite här och där.

Vi råkade resa precis den helgen när Nato hade ett möte i staden. Vi har aldrig sett så mycket poliser på samma ställe. De fanns precis överallt, på vissa gator stod de placerade efter varandra, med ca 50 meters mellanrum. Ibland såg vi ett följe med ca 6 polisbilar med blåljus och sirener, sedan fina bilar eller limousiner och därefter ca 3 polisbilar till. Kanske var det Barak Obama eller någon annan högt uppsatt person som var på Nato-mötet som åkte förbi.

På lördagen när vi gick längs stranden råkade vi hamna mitt i en demonstration mot Nato också. Ja, det gick inte att undgå att detta möte ägde rum i staden. Hade vi vetat detta när vi bokade resan skulle vi nog inte rest dit, i alla fall inte just den helgen.

På tal om poliser, första dagen när vi kom dit frågade vi två poliser om vägen till vårt hotell. Vi trodde vi hade gått i rätt riktning men poliserna hänvisade oss tillbaka från där vi kom. Ok, vi gick tillbaka i 10-15 min och där frågade vi en tjej med barnvagn om vägen igen. Hon tog fram en gps-app och hänvisade oss tillbaka dit vi träffade poliserna, där skulle vårt hotell ligga. Hm, det var bara att traska tillbaka dit igen. Mycket riktigt, tjejen hade rätt, vi hittade hotellet där, ganska nära där vi frågade poliserna. Jag hade gärna velat träffa på de poliserna igen för att säga åt dem att de skickade iväg oss åt helt fel håll, dragandes med resväskor och ryggsäck.

Dag två trodde jag att min mobilladdare var trasig - så sur man blir när man upptäcker detta när man är på en resa utomlands...Vi gick till en elektronikaffär och deras laddare fungerade inte heller på min mobil, vilket gjorde att de sade att det är fel på min USB-port istället. Inget kul att höra. Efter avstängning av mobilen och när jag sedan satte på mobilen igen, så fungerade laddaren. Jag måste också säga att jag inte alltid fick in wi-fi på vissa platser, medans Susanne alltid fick in wi-fi via sin I-phone. Så jag är väldigt missnöjd med min android-telefon, en Samsung 5 Neo. Min nästa mobiltelefon blir definitivt en I-phone istället, de är mycket bättre, utan en massa strul. Det enda bra med min mobil är att det är en väldigt bra kamera i Samsung.

Dag två gick vi till gamla stan i Warzawa och där gick vi på en guidad tur och fick bla höra om Sigismund, en svensk som blev kung i Polen på 1500-talet, trots att han var protestant som svenskar är och i Polen är man katoliker. Ja, det var en intressant guidad tur där mycket handlade om Sverige kontra Polen. Vi var de enda svenskarna och de andra om var med på den guidade turen var bla engelsmän, amerikaner, belgare, fransmän, en dansk m.fl.

Jag och Susanne är en kväll på en restaurang där de har storbilds-tv. Dock visas inte EM-fotboll utan något annat polskt program. När vi frågar om de vet var de visar fotbolls-EM så byter de kanal för vår skull - kul. Senare på kvällen frågar vi dem när de stänger restaurangen och de svarar att de stänger när sista gästerna går hem. Vi tittar runt i restaurangen och inser att - oj, det är visst vi som är sist kvar här. Så det kan bli :)
Ang mat kan jag berätta att vi en dag testade att äta något typiskt polsk, nämligen dumplings. Det skulle vi inte gjort, de gick inte att äta och vi lämnade mer än hälften av maten....det är inget jag rekommenderar någon....

Flera gånger under dessa dagar kommer någon fram och pratar polska med mig. Jag bara undrar - ser jag ut att komma från Polen? Jag trodde det borde synas att man är en turist, men tydligen inte...

Under dessa 4 dagarna gick vi runt till alla, ja jag tror nästan vi prickade in precis alla kända ställen i hela stan. Vi åkte inte kommunalt en enda gång. Vi gick 91 765 steg, det är mycket. Över 20 000 steg per dag minst. Vid en utsiktsplats nära gamla stan var det 149 trappor för att komma upp, pust...

Avslutningsvis måste jag berätta om affären som låg precis rätt över gatan. En jättestor affär och vi tänkte: -Toppen, här finns ju säkert massor av varor att välja på, tex till frukost m.m. Väl inne i affären så gapade mer än hälften av alla hyllorna tomma och resterande hyllor fanns det ett fåtal varor på. Hur går den affären runt ekonomiskt, det undrar jag....

Känner mig lurad....

Nu hoppas jag verkligen att jag är inne på sista veckan angående såret efter min komplikation från min åderbråcksoperation. Hittills har det gått 6 veckor och på måndag tänker jag vara tillbaka på jobbet igen. Jag lägger fortfarande om såret varje dag, vilket jag nu har gjort i en månads tid. Börjar tröttna på att åka iväg varje dag till olika sjukhus och vårdcentraler.
Jag fick häromdagen ersättning från Försäkringskassan och ser att det inte alls är några 80 % av min lön, vilket jag trodde att jag skulle få. Jag ringde upp Försäkringskassan och fick följande förklaring: 80 % baseras inte på min årsinkomst utan på högsta sjukpenninggrundande inkomst, vilket är betydligt lägre än min årsinkomst. De har verkligen satt ett lågt tak när jag inser att jag tydligen tjänar mer än vad de har satt taket till. Ok, Sedan räknas det ändå inte på mer än 97 % utav det beloppet, konstigt.....varför räknar man inte på 100 %. Detta betyder att man som mest kan få 706:- per dag - det är inte mycket pengar....Räknade ut att jag förlorar nästan 10 000:- på att vara sjuk, inte kul, inte alls....man ska verkligen inte bli sjuk, då förlorar man mycket pengar.
Jag känner mig lurad, men detta borde man kanske haft koll på.....(fast det har man nog inte när man alltid bukar vara frisk annars). Tur att jag fick tillbaka 4500:- från min försäkring från Trygg Hansa i alla fall och tur att jag bor i ett land där vi faktiskt får en hel del pengar trots att man inte jobbar samt att man inte behöver betala för operationer och komplikationer och alla besök hos läkare och sjuksköterskor. Tack för att vi har det skattesystem vi har i Sverige! Man har ändå råd att vara sjukskriven och springa till läkaren då och då.

Min 19-årige son Jesper har fått jobb på Mc Donalds, det skrev jag nog i förra blogginlägget. Förra helgen jobbade han natten mellan fredag-lördag mellan kl 01.00-04.00. När arbetspasset var klart skulle han ta spårvagnen hem, men nästa vagn skulle inte komma förrän om 50 minuter så Jesper beslutade att promenera hem istället, vilket tog 1 1/2 timme. Det var en rejäl promenad och inte så kul att ens son går hem mitt i natten i Göteborg till Hisingen. Nu skall han jobba natt denna helgen också och då känner jag att jag nog helst vill hämta honom. Jag hoppas sedan att han snart tar sitt körkort så kan han låna bilen istället.
Det är mycket som händer för Jesper nu på kort tid.
Han var på en jätterolig bal i söndags och både han och hans dejt var så otroligt fina.
Nästa torsdag tar han studenten, det ska bli kul.
Veckan därpå åker han och tre kompisar till, på en semesterresa till Cypern. Jag hoppas de får det härligt där, men att det ändå går rätt lugnt till...ler....

Ännu en remiss till Sahlgrenska.....

Jaha, storyn om min sjukskrivning är ännu inte slut. Idag har jag varit inne hos läkaren som opererade mig på Lundby sjukhus och han sa att detta kommer att ta lång tid innan hålet vid ljumsken är helt läkt och all vätska är dränerad. Det som förmodligen hände vid min operation av mina åderbråck var att man nog kom åt en lymfkörtel som började läcka. Det rinner fortfarande hela tiden från hålet som de fick öppna upp 1 1/2 vecka efter min operation.

Det som ska ske nu är att läkaren åter igen skickar en ny remiss till Sahlgrenska för att de skall sätta in vaktel, ett dräneringsrör i hålet. Det skall suga ut vätskan som en dammsugare på snabbare tid, dvs förhoppningsvis på 3 veckor. Utan detta kommer detta ta betydligt längre tid.
Herregud, ska det ta så lång tid innan detta blir bra igen?
Förhoppningsvis får jag komma till Sahlgrenska denna veckan, hoppas jag. Så det inte drar ut på tiden ännu längre.

Tänk om man visste om detta innan, då hade jag låtit bli att operera mina åderbråck. Dock har jag gjort denna operation flera gånger tidigare och inte haft några problem. Då har jag varit sjukskriven 2 veckor och sedan har jag gått tillbaka till jobbet igen. Nu blir jag sjukskriven ytterligare 2 veckor vilket totalt innebär 6 veckors sjukskrivning. Det känns jättekonstigt att vara borta så länge från jobbet, jag brukar ju aldrig vara sjuk annars.

I helgen påbörjade jag och Alexander att övningsköra och det gick jättebra, han är snabblärd. Det kommer nog gå snabbt för honom att snart våga sig ut på vanliga mindre vägar. I helgen var vi bara på en tom parkering första dagen och dag två åkte vi till ett industriområde där det var tomt på trafik och han fick köra på växel 3 också (dag ett endast växel 1 och växel 2).
Han tyckte detta var jättekul. Jesper har bokat in uppkörning i slutet av maj och jag hoppas att han fixar körkortet då :)

3 olika sjukhus på 3 dagar....

Har lagt om såret på backa läkarhus idag, har tider inbokade lör och sön för att lägga om såret på Alléjouren, sen inbokad tid på måndag på Backa läkarhus och på tisdag ska jag träffa läkaren på Lundby sjukhus.
Det innebär tre olika sjukhus/vårdcentraler på tre olika dagar, söndag, måndag och tisdag. 
Jag kan inte förstå hur mycket vätska som finns i ett lår som ska dräneras, det rinner hela tiden. Det är lite lugnare när jag ligger ner vilket jag oftast gör på dagarna, ligger i sängen.

I början av veckan hade jag en stomipåse vid det öppna såret i ljumsken men det är ju svårt att få det tätt, när såret är vid ljumsken. Den behövde bytas minst varannan dag och gjorde såklart ont att ta bort varje gång. Nu är det omlagt med förvand som jag får byta typ varannan, var tredje timme.
Öppningen på såret är ca 4-5 cm långt och det kommer inte att sys igen, det skall läka ihop inifrån och utåt, vilket lär ta flera veckor. Allt detta med omläggningar, ständigt läckande från ljumsken samt ständigt värk där, dagligen under flera veckor, är inte roligt..... Det tar på humöret också.....jag kommer att vara hemma från jobbet under bästa veka också. Då har jag varit sjukskriven i en månad för detta.
Hade jag vetat om att det skulle bli så här, så hade jag aldrig opererat mig för åderbråck, då hade de fått se ut som de gör.

Dock kan man inte ligga i sängen precis hela dagarna, då blir man tokig, så något måste man komma ut för att göra.
Idag hämtade jag Alexander från Kvibergs fotbollsplaner, han har varit planvärd där i 6 timmar. Hans lillebror Felix spelar Göteborgs cup där i helgen och jag skulle hjälpa till med försäljning imorgon, vilket jag inte orkar göra. Det är jobbigt att stå och gå för länge så jag kollade tyvärr inte på Felix matcher idag. 

Efter att jag hämtat Alexander åkte vi till backaplan och åt buffé där. När jag skulle skjuta in stolen och sätta mig så var stolsdynan på min stol lös och jag klämde mitt ena pekfinger och fick be om plåster. Hm, finns det fler ställen på min kropp som jag kan skada mig på tro......?
Nåja, jag fick mitt plåster och en annan stol och sedan kom de med två fribiljetter till två personer så vi kan äta gratis nästa gång. Det var ju snällt utav dem :)

Jag och Alexander har nu börjat övningsköra, vilket han tycker är kul. Hade ju tänkt vänta tills hans storebror Jesper hade sitt körkort i handen men vi börjar nu ändå. Jesper han bokat in uppkörning nu i slutet av maj, innan dess har han otroligt mycket med skolan då han nu går 3:e och sista året på gymnasiet. Så den 2 juni tar Jesper studenten, det ser han verkligen fram emot.

Läkarmiss/slarv som gav nya komplikationer.....

Jaha, så har jag nu hittills varit här på Sahlgrenska sjukhuset sedan i fredags. Jag har opererats för åderbråck i ena benet för 2 veckor sedan och i onsdags svullnade benet upp rejält vid ljumsken.
 Lundby sjukhus konstaterade då en inre blödning som kroppen själv får ta hand om under några månader. Men på torsdagen blev jag sämre, fick mer värk och svullnaden var nu mer ilsket rött och väldigt varm. Jag ringde Lundby, fick en tid på fredag förmiddag och då konstaterade de att detta måste nu tömmas och dräneras, då det även blivit en infektion i benet.

Då stygnen vid ljumsken är sydda med invärtes stygn som kroppen själv tar hand om så kunde inte läkaren där på Lundby öppna upp några stygn, det måste köras ett nytt ingrepp (operation) under narkos och jag fick en akutremiss till Sahlgrenska sjukhuset.

Får skjuts dit av min goa granne och är på akuten kl 12.45 men mycket smärtor och en remiss om en akut operation som ska göras idag.
Får hjälp av en vänlig sköterska/personal i alla fall, vid informationen som sätter mig i en rullstol och kör bort mig till akuten. Hon inväntar tills det blir min tur i luckan vilket det snart blir och sedan går hon tillbaka igen.
Efter inskrivningen får jag sitta i rullstolen med väldigt mycket värk och jag gråter hela tiden. Där sitter jag i en timme innan jag får komma in och snart komma iväg till mitt rum på en vårdavdelning. Förstår inte varför de inte kunde prioritera upp mig som har sådana smärtor så jag inte behöver sitta på akuten i en timme, men inser att jag var prioriterad, annars hade det tagit flera timmar. Suck.

Får under fredagen bla göra ett ultraljud m.m och själva operationen blir inte av förrän kl 02.30 natten mellan fredag till lördag.

Lördagen dräneras såret då sårvätska och blod rinner lite då och då och jag får byta olika förband ofta. På söndagen testar vi en typ stomipåse som sårvätska och blodet kan rinna ner i och det funkar bättre.
Jag har under dessa dagar också fått antibiotika intravenöst och igår kväll övergår vi till tablettform.
Här kommer det mindre lustiga.....jag har tidigare nämnt att jag inte tål Heracillin och jag får då två sådana tabletter ändå. Ett misstag begås som inte ska begås. Jag blir väldigt dålig, jag kräks och har diare samtidigt i 3 timmar, en katastrof. Denna natten har varit jobbig och återigen gråter jag mestadels över allt just nu. Har fått sår vid näsroten nu också.....

Idag inväntar jag att jag skall få ett dräneringsrör (de kallar det för en vaktel, men när jag goooglar får jag bara upp att det är ett djur..). Hur som helst måste läkaren sätta in detta rör i det öppna såret vid ljumsken (är en öppning där på ca 5 cm minst) någon gång idag. Sedan skall jag åka in för täta regelbundna återbesök samt äta en annan kur med antibiotika.

Frågan är när detta blir gjort idag, om jag får komma hem ikväll eller imorgon?
Roar mig med att läsa Sharon Osbourne självbiografi, spela wordfeud via mobilen, vara på facebook och läsa tidningar, men nu längtar jag hem....
Klockan är nu 2 och jag har inget hört ännu när jag skall få röret ditsatt så gissningsvis blir det ännu en natt här på Sahlgrenska.

Akut sjukhusbesök idag.

Ringde Lundby sjukhus i morse då jag sedan igår haft tilltagande smärta samt en jättesvullnad (stor bula) i ljumsken. Tänkte att det kanske kunde vara en infektion i såret, så bäst att kolla upp det för säker hets skull.
Fick tiden 10.00 och kom in strax efter 10.30. I väntrummet under den halvtimmen kom en hel del folk och alla blev inkallade före mig. Tyckte det var lite konstigt då jag hade fått en tid så jag frågade ang detta och fick svaret: - Oj, då har vi gett dig fel tid, vi kunde först kl 10.30 så det var den tiden du skulle komma. Jaha, det var ju mindre kul. Nåja, en halvtimme var ju inte så farligt att vänta i och för sig, men onödigt om jag inte hade behövt det....

Väl inne så kom även en läkare förbi och tittade på den enorma bulan och konstaterade inre blödning som kroppen själv får ta hand om, men det kan dröja flera månader innan bulan försvinner.....varför ska jag alltid råka ut för komplikationer? Minns ju min brännskada i foten som jag fick infektion i. Tur i alla fall att det inte var någon infektion nu.

De passade på att plocka bort stygnen också, så slipper jag komma in dit på måndag för detta. Så nu skall det tejpas med kirurgtejp helst i ett år och inte sola på ett år heller. Nåja, jag brukar ju ändå inte bli brun som en pepparkaka, så benen får väl vara vita i sommar :)

En sak som är lite jobbigt är att när jag köpte denna kompressionstrumpa (stödstrumpa) så finns det olika storlekar för bredden och jag skulle ha storlek M. Men längden då? Varför görs inte olika storlekar i längd? Hur mycket jag än drar i den täcker den inte hela låret som den ska utan slutar nästan på halva låret, mitt på ett av såren dessutom.

Samma sak är det många gånger när man köper jeans. På herrjeans köper man storlek i både längd och bredd men damjeans har bara olika storlekar i bredd oftast. Då får man titta på de få jeans som det står X-long i, och då blir utbudet genast mycket mindre. Tror tillverkarna att män är olika långa men kvinnor har samma längd?
På vissa postorderföretag erbjuds byxor i två eller tre olika längder. Erbjuds det i två olika längder är oftast båda längderna för korta i innerlängd. Där förlorar postorderföretagen kunder, de kvinnor med extra långa ben.
Nu är det vila med benet i högläge igen och fortsätta på min bok.
Ha en go dag alla.

Fick en chock idag och barnen också....

Har varit på passmyndigheten ikväll och gjort pass för mig och mina barn. Vi kom kl 15.45 och det var 70 nummer före oss. Jag trodde det skulle ta minst 3 timmar och hade laddat med en god bok. Grabbarna gick iväg till 5:an huset och jag stannade dels kvar och vaktade vår tur samt att benet behöver vila, jag kan inte gå omkring för mycket efter min åderbråcksoperation. Har fortfarande rätt mycket värk och äter dagligen värktabletter.

1 tim och 50 min senare var vi klara. Toppen, det gick rätt snabbt ändå. Jag ringde grabbarna när det var typ 25 nummer kvar, men i slutet tickade nya nummer på snabbt och vårt nummer hann komma upp innan grabbarna kom. Dock kom de typ en minut senare när jag stod i luckan och pratade med polisen där.

Jesper som är myndig hade inte fått med sig sin plånbok, så typiskt, men det gick bra att jag som förälder intygade åt honom genom ett papper att fylla i. Hon frågade om han skulle passa på att göra ett nytt id-kort också, men han är ju på god väg att ta sitt körkort, så det ska inte behövas. Tider är inbokade för teori och uppkörning i maj.

Polisen som vi var hos var otroligt trevlig och pratsam, Alexander passade på att skämta och skoja vilket hon uppskattade. Hon sa att vi nog inte har en enda tråkig stund hos oss när vi har Alexander :)

En annan sak chockade mig verkligen idag. Deras pappa Ulrik hade fyllt i papper för våra två yngsta barn, Alexander och Felix eftersom vi har gemensam vårdnad och att han inte närvarade. Men så var det tydligen inte. Ulrik och jag har gemensam vårdnad om Felix men om Alexander har tydligen jag ensam vårdnad om. Det hade jag ingen aning om och inte Ulrik heller. Väldigt konstigt då jag aldrig har ansökt om någon ensam vårdnad. Våra barn har vi halva tiden var och tar alltid alla beslut kring barnen tillsammans. Jag undrar hur det kan bli så, ensam vårdnad om ett av barnen utan att varken jag eller Ulrik har ansökt om detta och inte skrivit på några sådana papper heller.....Nåja, nu är det knappt ett år kvar och sedan är ju Alexander myndig han också.

Nu vet vi hur långa vi är allihop, det var ju ett tag sedan vi mätte oss.Jag är 180, Jesper är 182, Alexander är 187 och Felix är 174. Felix har dock inte vuxit färdigt ännu, så han växer nog om både mig och Jesper.

Nu är det skönt att vara hemma och lägga upp benet i högläge igen.

Operationen klar!

Igår opererade jag mig för åderbråck i ena benet och jag vet inte för vilken gång i ordningen. Gör det nog typ var 5:e år. Inom 3 månader skall jag operera andra benet också. Att de inte kan operera båda benen samtidigt, det hade både sparat mig, sjukhuset och skattebetalarna tid och pengar.
Nåja, allt gick bra och jag har lite värk men det får man ju räkna med. Nu är jag sjukskriven i 2 veckor och skall passa på att försöka läsa lite böcker och bara koppla av här hemma.
Första veckan går nog bra, har ju mina grabbar här hemma också och till helgen kommer min mamma och min syster hit och hälsar på. Men nästa vecka kommer tiden gå långsammare när man inte jobbar, får hitta på lite förströelse här hemma på dagarna....

Jag kom till sjukhuset kl 8.15 igår och var den 3:e utav 4 som skulle opereras från det det gemensamma rummet vi hade. Jag kom in kl 11.15 till operationen och den skulle ta en timme samt ett par timmar för att vakna upp från narkosen efteråt. Jag åkte hem kl 16.30-tiden, fick skjuts av en granne både dit och hem, det är jag mycket tacksam för. Just nu är hon och handlar åt mig också. Skönt med goa vänner som hjälper en :)
Till höger ser man hur benet är målat med en svart tuschpenna, det var mycket ritande på benet :)
Här under syns när jag är färdig, det blödde igenom rejält på flera ställen som de var inne på.
Sista bilden med en vit stödstrumpa som jag skall ha i 2 veckor, det har redan blött igenom till den också i knävecket.
Skönt att ena benet nu är klar, jag hoppas på ett gott resultat som helst varar i mer än 5 år denna gången.
En läkare sa till mig att det oftast räcker med att operera sig en gång (för 90 %) men för 10 % så kan det växa ut nya. Är inte det typiskt att jag råkar tillhöra dessa 10 %?
Nåja, livet kan vara sämre, så jag får vara glad över att jag kan operera bort det tillfälligt i några år i alla fall :)

Äntligen kan det vara över.....

Jag har aldrig klarat av en sak som borde vara enkel, och lär nog aldrig klara av det heller.....vadå? Jo, att kunna putsa fönster perfekt, eller ja, åtminstone godkänt. Jag får alltid några ränder hur jag än gör. Putsar lite i taget på fönstret, gnuggar  efterhand med knölat tidningspapper m.m. Hur kan en sådan enkel sak vara så svår?

En annan sak som stör mig är denna kontroll på vad jag gör på internet. För några daggar sedan lade jag ut en annons på min skänkessida angående ett stjärngosselinne och jag googlade på detta då jag fick blackout och inte kom på snabbt nog vad det heter (fastnade på lucialinne). Nåja, hur som helst så får jag nu på min facebook en massa reklam om stjärngosselinnen från olika företag. För några månader sedan googlade jag på Aiya Napa i Cypern som min ene som skulle resa till i sommar (vilket tråkigt nog inte kommer bli av). I flera veckor kom det annonser om Cypern och resor till Ayia Napa. Detta blir lite irriterande....i alla fall alla dessa stjärngosselinnen som dyker upp varje dag nu. (Och nu googlar jag ju en bild till, för att ha till denna blogg, hihi....)



En sak gjorde mig dock extra glad idag. Ni som har följt mig vet nog att jag har haft (och fortfarande har) problem med en illaluktande doft i köket vilket jag och även andra refererat till en död råtta. I ett par dagar har flera personer från min bostadsförening Balder och andra arbetare som de har kontaktat varit hemma hos mig för att få veta vad detta kan bero på.
Idag var 4 män här och de konstaterade att det som luktar är min golvmatta i köket. Den är säkert inte bytt sen husen byggdes på -70-talet och förmodligen är det en skarv som gått upp och att luft har kommit in där och skapat denna doft som uppkommit vid nu 3 tillfällen.
Detta betyder att jag nu får en ny golvmatta i köket och jag ska gå dit imorgon för att välja matta. YES!! Den mattan jag har nu är både ful och sliten och jag tar gladligen emot en ny matta. Nu ska man bara bestämma vilken matta och vilken färg. Detta ser jag fram emot, både att få ny matta och att förhoppningsvis en gång för alla få bort lukten.

Har gjort årets goda gärning

Idag har jag gjort årets goda gärning....
Jag har i en veckas tid försökt skänka bort min dubbelsäng då jag nu har skaffat mig en bättre dubbelsäng. Flera har på olika skänkes och säljsidor visat intresse men ingen har gjort slag i saken och hämtat den.
Idag hörde ett indiskt par av sig och ville ha sängen. De studerar på högskolan Chalmers här i Göteborg och har bott här i ett år utav fem.
Så dels blev det till att använda sin engelska då de knappt kunde någon svenska och de var först här och tittade på den och bad mig ringa efter en stor taxibil som skulle köra den till deras studentboende nära Sahlgrenska sjukhuset.
Men som jag misstänkte så ville inte Taxi Göteborg köra en dubbelsäng så jag tänkte att jag gör väl en god gärning och kör hem sängen åt dem.
Sagt och gjort så tog detta 3 timmar totalt och två vändor dit allt som allt och detta på Felix födelsedag.

Så Felix och ja även Alexander fick vänta tills klockan 21.30 innan vi firade dem med presenter och lite tårta.
Jag hann prata en hel del med mannen från Indien och höra vad han tyckte om Sverige och om svenskar och vi hade intressanta samtal om detta.
Det första han reagerade på när han kom till Sverige var vårt sätt att köa. Vi köar snällt och fogligt överallt och ingen går före någonstans. Jag sade att jag har hört att vi svenskar är nog bäst i världen på att köa. Så är det inte i Indien, där köar man inte på led....
Vi svenskar har tydliga regler som vi följer, bla i trafiken. Trafiken i Indien är kaotisk, här i Sverige följer alla våra trafikregler. Varje vända han och jag körde sängdelarna fram och tillbaka (4 enkelresor) fick jag påminna honom om att ta på sig bilbältet. I Indien behöver bara chauffören ha bilbälte på sig, här i Sverige måste alla passagerare ha på sig bälte (vilket jag tycker är en självklarhet, vid en krock spelar det ju ingen roll om man är chaufför eller sitter på annan plats i bilen, man blir lika skadad oavsett var man sitter obältad).

Han sa att det är dyrt i Sverige men att vi tjänar 10 gånger mer i lön här än i Indien och att våra löner är mer lika oavsett yrke än det är i Indien. Där tjänar de fattigaste typ 20:- per månad och de rikaste ofantligt stora summor.

I Indien ska barnen försörja sina föräldrar när de blir äldre, det behöver man inte här då staten ger pension när man blir äldre. Han tycker att vi betalar mycket skatt men att vi får mycket för skatten också, fri skolmat, fri sjukvård och tandläkarvård upp tills man blir över 20 och mycket mer. I Indien får man betala för allt, det är inte subventionerat som mycket är här i Sverige vilket gör att alla i Sverige kan få läkarvård för en billig peng.

Jag frågade vad han tyckte var sämre med Sverige och fick till svar att svenskar är reserverade och håller oss för oss själva, vi är inte så utåtriktade samt att vår mat är lite blek, vi använder inte så mycket kryddor. Ja, det kan jag förstå, både att vi svenskar inte hörs och syns så mycket samt att maten i Indien är ju väldigt stark, så vår svenska mat är nog rätt smaklös för dem.
Det var trevligt att prata med dem och de sa att när de kommit i ordning i sin studentlägenhet så skulle de bjuda mig på indisk mat. Låter kul, men vi får väl se, jag räknar inte med att detta blir av.
Nu är jag trött efter denna kvällen.
Sov gott.

Har en ledsen och besviken son....

Både jag och min son Jesper är lite ledsna idag.

Jesper hade tillsammans med 4 andra 19-åriga killkompisar bokat en resa till Aiya Napa i Cypern. De skulle resa dit en vecka efter att de tog studenten och skulle nog haft superkul. Det skulle vara deras första utlandsresa för dem utan att föräldrar är med.
Dock har de nu ställt in resan. Först var det en kille som i ett tidigt skede avbokade, men då skulle de andra 4 resa ändå.
Igår när 2:a inbetalningen skulle ske så meddelar ytterligare en kille att han hoppar av. Hans föräldrar sa till honom att han fick välja mellan resan eller att ta sitt körkort nu - det blev väl för dyrt att göra båda sakerna. Men jag tycker att det är i senaste laget att dra sig ur flera veckor efter att resan bokades och när 1:a inbetalningen redan skett.
Igår satt Jesper och pratade med de återstående två andra som nu var kvar och då ville en till kille inte resa då två har hoppat av, att resan inte skulle bli densamma när det inte var hela gånget som kunde resa med. Vilket gjorde att alla då hoppade av resan. Jag försökte få Jesper att han och den sista killen skulle resa i alla fall, där nere i Cypern kommer de säkerligen träffa på andra ungdomar att umgås och ha kul tillsammans med.
Men de är båda ledsna och besvikna över att resan nu inte blir av och det känns tungt i mitt hjärta också, jag tycker så synd om Jesper som nu inte kommer iväg på resan. Han hade sett fram emot detta väldigt mycket.
Jag kan tycka att föräldrarna som ställde detta ultimatum kunde ha kommit på detta när resan skulle bokas, eller kunna hjälpa till att han kunde få resa och sedan ta körkortet efteråt istället, varför ha så bråttom med körkortet att han måste välja? Förstår att allt kostar pengar, varken att resa eller ta körkort är billigt, men så trist för alla grabbarna.
Själv hade jag unnat Jesper att för första gången få åka iväg med kompisar utomlands, även om jag säkerligen hade varit väldigt orolig för 5 grabbar på Aiya Napa, ett riktigt festresemål för ungdomar. Men man lever ju bara en gång. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan någon ny resa bokas in för Jesper med någon eller några kompisar framöver.
Som tur är har Jesper och mina andra barn fått resa väldigt mycket och sett sig om i världen. Kanske kan jag både ha råd och kunna unna oss någon härlig weekend i någon storstad i sommar, om de nu vill följa med, vi får se.

Underbara vänner!

Just nu är jag sjuk, nja jag jobbar men känner mig egentligen inte riktigt frisk. Är så trött och orkeslös. Även mina barn är sjuka, Alexander har varit sjuk i över en månad och när vi gick till läkaren med honom (feber, ont i halsen, trötthet) så var det enligt denne läkaren inget konstigt att vara sjuk i influensa så länge om man är tonåring.....jaha, jag tyckte det var ovanligt länge....Vi fick en tid till öron-näsa-hals, fast först en hel månad framåt. Nu är han någorlunda frisk så vi hoppar över remissen dit.

Nåväl, jag vill bara berätta om hur tacksam jag är över vänner som jag har.
I förra veckan kom min granne Birgitta upp med en hemmagjord blandning med ingefära, citron och honung som jag och även Felix dricker utav flera gånger per dag! Det smakar verkligen inte gott och jag är förvånad över att Felix (13 år) vill dricka detta, men han vill verkligen bli frisk.

I lördags hade Marita bakat chokladrutor/kärleksmums till oss - det satt fint och är nu uppäten av oss alla. Hon erbjöd till och med att hennes man skulle komma förbi med detta.
Dock åkte jag såklart för att hämta det. Han har tidigare kommit förbi med saker som jag fått utav Marita. Väldigt snäll man hon har.

Idag hörde Minna av sig då hon vet att vi är krassliga och frågade om vi hade middagsmat hemma. Hon kom senare förbi ed thai-mat, juice, yoghurt och bananer till oss. Hemleverans och färdigbetalt. Dock kommer jag att återgälda detta och köpa något annat till henne vid ett senare tillfälle.
Vilka underbara vänner!


Dock har jag såklart många fler härliga vänner som jag inte har nämnt här, som hjälper en när man behöver och ställer upp, men idag blev det dessa som jag vill hylla lite extra :)
Nu dags för lite vila....
Må gott ni andra.
Kram Åsa