Att banta....

Finns det något tråkigare än att börja banta? Att ta tag i att gå ner några kilo i vikt? Nä, tror inte det.....
Egentligen är det ju inte så svårt att veta hur - gör av med mer kalorier än du stoppar i dig....dvs rör på dig mer och ät mindre. Svårare än så borde det inte vara. Egentligen borde det vara lättare att avstå att göra något, än att man måste göra något, dvs det borde vara lättare att äta mindre än att behöva ge sig ut och springa/promenera/gå på gym.
Om man nu ska ta hjälp av någon speciell metod att följa finns det en uppsjö att välja mellan, GI, LCHF, Viktväktarna eller varför inte den nya populära 5:2. Vet redan minst 4 personer som håller på med denna metod.

Personligen tror jag på att man ska göra som diabetiker, ät små portioner ofta och på regelbundna tider, ät lite fett och inget socker. Det kan väl inte vara så svårt? Men så uppstår ju alltid en massa "hinder" på vägen, fika med kakor på möten, tårta i personalrummet, barnen ska ju ha lördagsgodis och ska man själv sitta där utan då?.....
Jag minns en gång för länge, länge sedan, när jag var i 20-års åldern. Då bananbantade jag i 4 dagar. Man skulle äta 7 bananer varje dag i 4 dagar och gå ner 3 kilo. Visst, jag har för mig att jag gick ner ett par kilo men det gick man ju snabbt upp igen när man började äta som vanligt igen. Sedan minns jag att det dröjde 10 år innan jag åt en enda banan igen, kunde knappt titta på bananer utan att minnas de 4 dagarna. Drömde säkert om bananer på nätterna.....
En sak som jag har lärt mig är att man ska åka till affären och handla när man precis har ätit, då inhandlas bara det man har skrivit ner på lappen, ja kanske ett par extra saker. För det är väl fler än jag som inte klarar av att enbart handla det som står på lappen och inget mer? Är man vrålhungrig när man åker till affären inhandlas däremot en massa onyttigheter.
Som tur är så är det lång tid kvar tills beach 2014.......
/ Åsa