1991 reste jag och en kompis ner till Israel för att bo och arbeta på en Kibbutz och samtidigt se oss om i landet. Det var en resa jag inte ångrar och som jag kommer att ha goda minnen från länge, länge.
Kibbutzen heter Yiftah och ligger långt upp i norr i landet, nära Libanon. På kibbutzen var vi volontärer från Sverige, Danmark, England, Tyskland, Sydafrika och Nya Zeeland.
Vi bodde alla tillsammans och hade ett uppehållsrum vi träffades vid på kvällarna samt en lokal pub inne på kibbutzen som vi gick till på lördagarna.
I Israel arbetar man 6 dagar i veckan och är endast ledig på söndagar. Vilken tur att vi inte har det så i Sverige. Jag tycker helgen är kort nog med 2 dagars ledighet :)
Mestadels av tiden arbetade vi med att plocka äpplen och började orimligt tidigt på morgon, tror att vi började redan klockan fem på mornarna. Då slutade vi visserligen mitt på dan och det var skönt då värmen blev så intensiv och det då hade varit tufft att arbeta i den hettan. Vi fick efter ett tag sitta i maskiner för att hissa upp oss till trädtopparna för att nå alla äpplen. Var och en hade en vagn som vi försiktigt, försiktigt hällde ut våra äpplen i och som israelerna gjorde små stickkontroller i, för att se att de inte blivit kantstötta.
En rolig sak var att de vid 4 tillfällen hade en prisutdelning på t-shirts till de som hade plockat äpplen bäst och utav oss 4 så var vi 3 svenskar och en kille från sydafrika som var bäst - bla jag och min kompis, det var kul.
Tråkigaste jobbet var att arbeta i tvätteriet, då fick jag stryka skjortor hela dagarna - i en hel vecka. Har nog inte haft tråkigare jobb någonsin.....
Vi plockade även kiwi och jag kan säga att jag har aldrig ätit godare kiwi än de jag åt där direkt från träden.
Jag jobbade även i en fabrik och fick kvällspasset men bytte oftast ut det mot nattpasset då jag ville umgås med de andra volontärerna på kvällarna. Jag tänkte sova på dagen när de arbetar istället. Man var två som arbeta samtidigt och jag arbetade med en manlig israel som sa att jag kunde sova medans han arbetade och så skulle han väcka mig när det blev för mycket att göra. Visst, det var inte så dumt, så oftast sov jag en hel del och så blev jag väckt typ en eller två gånger per natt då vi behövde arbeta ikapp båda två.
Jag är glad att jag tog tillfället att åka iväg på en sådan resa, det är en resa man bara gör en gång i livet, om ens det.
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar