Kick-off med innebandytjejerna!!!

I fredags hade vi vår Kick-off med tjejerna i Backadalens veteranlag. Så roligt det var att få träffa alla igen! Inser när jag träffar alla igen att jag har saknat innebandyn och framförallt den sociala samvaron vi alltid har tillsammans. Det är så kul att vi har återkommande träffar utanför plan, att få umgås och hitta på roliga saker tillsammans. Det stärker oss som lag.

 Vi var 13 tjejer totalt som kom och började kvällen med en go välkomstdrink och fick lite uppdatering om hur spelartruppen inför säsongen ser ut och visst fick man veta ett och annat som man inte visste före semestern. Några skadade, några nyförvärv och någon som åtagit sig rollen som vår coach då hon har fått "giltliga" skäl att avstå spel denna säsongen :)
Därefter åt vi go Thaimatsbuffé som vi hade beställt tillsammans.
Jag glömde ju en viktig sak......jag hade visst så bråttom att jag glömde min "flaska" hemma i hallen - så typiskt mig att glömma något.....(därav att jag alltid vill packa inför resor i flera dagar i förväg, jag VILL INTE glömma något viktigt).
Vi var på en av tjejernas jobb och hon sa att det ordnar sig, det finns faktiskt en vinkällare här!!! På hur mångas arbetsplatser finns det en vinkällare? Så tack snälla för att jag fick en flaska utav dig - lovar att jag köper en ny till dig vid nästa tillfälle vi har en social träff!
Sagt och gjort, så travade vi alla ner till den eminenta vinkällaren och tog lite skojiga foton där, självklart med en planch med vår logga!!!
Efter maten så var det dags för lite lekar (alltid kul att få "leka av oss lite") och alltid kul att få se att alla bjuder på sig själva i lekarna. Tack för det.
Efter flera timmars roligheter så bröt vi upp och några av oss drog in till stan för fortsättning, själv valde jag att åka hemåt istället, med skjuts. Fick faktiskt en som skjutsade mig in och en som skjutsade mig hem, så skönt det var. Jag är nog lite bekväm av mig och undviker gärna spårvagn om jag kan få bilskjuts. Ja det går ju betydligt snabbare också.
Jag hade en jättego kväll och hoppas att vi snart gör om det igen. Tack!

Klassåterträff från årskurs 9

Så var det då äntligen dags för ytterligare en återträff med härliga Tibrobor från 9:e klass. Det var 30 år sedan vi gick ut grundskolan, herregud....är det så länge sedan.....vi är väl knappt mer än 30 år gamla, eller....
Vi har faktiskt haft en återträff vart 5:e år sedan vi gick ut och mig veterligen så vet jag ingen annan som jag pratat med som haft så många återträffar som oss, det blev nu 6:e gången vi träffades.
Tog bilen upp till Tibro (2 timmars blfärd) och hälsade först på en underbar kompis (en av de få som jag fortfarande har kontakt med IRL, inte bara genom Facebook). Hann tyvärr bara vara där en timme och så fort tiden gick, men vi är ju båda kända för att "hålla låda" båda två. Hennes man passade nog på att hålla sig undan (han hade nog inte fått en syl i vädret ändå), men blev "tvingad" att vara lite fotograf, nja eller mycket fotograf kanske är mer rätt.....

Sedan åkte jag hem till min mamma som jag skulle bo hos och det är inte ofta jag nuförtiden åker hem till Tibro (jag kallar både Tibro och Göteborg för "hem"). Det är betydligt oftare min mamma och min syster åker ner hit till oss i Göteborg istället.
Vi åt lite lunch och sedan körde hon mig till förfesten hos en av dem från min 9:e klass. Kan berätta att vi var 8 klasser på vår skola på den tiden, från 9A - 9H, en stor skola. Denna gången blev vi 7 styckna som träffades (en hann inte dit utan dök upp direkt på själva festen). Alltid så trevligt att få höra hur alla har det, vi hade vår sedvanliga rundtur då alla berätta lite om sig själv och vad som hänt sen sist.
 Jag minns förra gången vi hade en återträff, för 5 år sedan, då var vi hela 15 styckna från vår klass och då var det rekord den gången. Från vår klass var vi då flest representerade. Så kul det var. Minns även att jag faktiskt inte kände igen alla då - ja, ......det vågar jag faktiskt erkänna att jag inte gjorde. Till mitt försvar så var det några som kom för första gången, så de hade man inte sett på 25 år. Kanske inte så konstigt att man inte kände igen dem.
Nåja, sen åkte vi ner till festen där man redan fastnade länge på utsidan, för där träffade man på en massa gamla goa vänner från förr, från olika klasser. Jag gick i en annan klass från årskurs 1-6 så man känner stor samhörighet med dem från den klassen också.
Väl inne var det dukat på 2 långbord och vi fick så god mat, förrätt och huvudrätt. Vi satt klassvis och senare på kvällen minglade folk runt bland olika platser och vi hade även ett liveband som spelade go musik och det blev en hel del dans.
Jag åkte tyvärr hem alldeles för tidigt, men så blir det ibland, roligt hade jag i alla fall. Jag fick skjuts av min mamma som kom och hämtade mig mitt i natten - tack för det!
Nu känns det lite sorgligt att det ska dröja 5 år tills nästa gång vi ses, men man får leva utav minnena man fick.

Föräldramöte med strul.....

Så har man varit på 2:a föräldramötet som vårdnadshavare, denna gången inne i stan på Hvitfeldska gymnasiet. Jag slutade jobbet kl 18.00 och föräldramötet började kl 18.00, ingen bra kombination. Hur som helst tog jag bilen då jag trodde att det skulle gå snabbare än spårvagnen. Fick höra av arbetskollegor att vid den tiden flyter trafiken på bra, det är inga köer inne i stan då.

Nä men tjena - glömde ju bort att det var högriskmatchen mellan IFK och AIK på Ullevi!!! Det var "femtielva" bolisbilar och minst det dubbla i antalet poliser precis överallt. Fastnade strax efter Centralstationen, strax innan Ullevi då flera polisbilar barrikerade vägen i en kvart innan vi fick ta oss fram längs Allén.

Så återstod detta med parkeringsplats....ja, vi var många som var i aulan, föräldrar till minst 5 klasser, så alla platser inne på skolgården var fullbelagda. Åkte vidare och parkerade inne på Vasa Församlingshem (där man behövde tillstånd för att stå). Jag var så sen så jag chansade och ställde mig där i alla fall, i 1 1/2 timme och hoppades på det bästa. Jag kom till föräldramötet kl 18.40 (men mötet skulle vara till 20.00).

När mötet var slut och jag begav mig till bilen spanade jag om det satt en lapp på rutan - vilket det naturligtvis gjorde. Men lappen såg annorlunda ut, på ena sidan stod det "I brottets spår" - ojdå, men det var en reklamlapp om en pocketbok. Vilken tur!

Nästa och sista föräldramöte lär jag ha 2 minuters gångväg till, om jag inte redan är på plats då jag arbetar på samma skola, så skönt.

/ Åsa.

Oviktigheter att veta om landet Sverige.....

Idag när jag satt på frisersalong råkade jag på en bok som heter "3000 otroliga fakta" och jag började bläddra i den och fastnade bla för lite fakta om Sverige. Så här kommer lite bloggande från boken:

• 12/8 2004 kl. 14.58 föddes barnet som gjorde att vi blev 9 miljoner invånare i Sverige.
• 1954 hade vi total solförmörkelse här och nästa gång blir år 2126 (hur man nu kan beräkna detta?)
• Vi har haft -53 grader kallt i Sverige vid 2 tillfällen, år 1941 och år 1966.
• 2005 gavs IKEA-katalogen ut till 131 miljoner på 31 olika språk. (Notera att i Saudiarabien finns inga kvinnor med i katalogen)
• Nästa år var det 200 år sedan vi senast var med i ett krig, det var 1814 mot Norge.
• 1927 rullades den första Volvobilen ut på gatorna.
• Stockholm Stadium byggdes till OS 1912 och är den arena i världen där det satts flest världsrekord, över 80 styckna.
• Svenskar äter 32 miljoner falukorv per år.
• Fram till 1948 var Kiruna världens största kommun till ytan, nu är det en australiensk kommun som är större.
• I Sverige får hela Storbritannien plats mellan Sveg och Treriksröset och söder om det får Danmark, Holland, Belgien, Schweiz och Island plats. Tänk att Sverige är så stor ändå.....
• I Sverige och Italien finns världens äldsta befolkning i världen. Var 5:e svensk är över 65 år.
• I Kiruna finns världens största undergjordiska gruva med 40 mil asfalterad väg.

/Åsa

Jag är irriterad.....

Jag fryser......inomhus, i min lägenhet, vilket jag bara har gått och väntat på att det ska inträffa. Jag är van att frysa i flera veckor varje höst, innan fastighetsägaren bemödar att sätta på värmen.
I våras frös jag också, både jag och mina barn frös och vi hade under flera veckors tid 3 värmeelement som gick för högtryck i olika rum. Även om temperaturen inte visar väldigt låga gradtal (har idag 19,4 grader) så är inte lägenheten tät nog, det drar från väggarna (inte bara från fönstren).


Imorgon blir det jag som irriterat ringer till fastighetsägaren och klagar. Om de inte höjer, eller rättare sagt sätter på, värmen så får de återigen komma hit med värmeelement och jag ska då kräva hyresreducering för både lidande och förhöjda elkostnader. Jag antar att värmeelement drar en hel del ström.
Visserligen tillhör jag skaran frusna individer - jag har t.ex vantar på mig ca 8 månader om året. Minns att jag vid något tillfälle hade termobyxor på mig på en rastvakt i maj - observera, i MAJ.
Jag är även en badkruka och var förundrad över att jag i år badade i , nä inte i havet, men väl i sjöar - vid flera tillfällen i sommar. Jag brukar bara bada utomland annars.
Jag tror att jag egentligen är född i "fel" land, jag borde blivit född i typ södra Italien eller något annat land runt Medelhavet.....
Nu är det dags att "damma av" sina fleecetröjor som lär komma till användning och jag ska definitivt bli flitigare med att tända upp lite ljus här hemma. Jag har ljus och värmeljus så det räcker för flera år framöver (går numera snabbt förbi avdelningen med alla dessa ljus vid besöken på Ikea).

/Åsa

Att banta....

Finns det något tråkigare än att börja banta? Att ta tag i att gå ner några kilo i vikt? Nä, tror inte det.....
Egentligen är det ju inte så svårt att veta hur - gör av med mer kalorier än du stoppar i dig....dvs rör på dig mer och ät mindre. Svårare än så borde det inte vara. Egentligen borde det vara lättare att avstå att göra något, än att man måste göra något, dvs det borde vara lättare att äta mindre än att behöva ge sig ut och springa/promenera/gå på gym.
Om man nu ska ta hjälp av någon speciell metod att följa finns det en uppsjö att välja mellan, GI, LCHF, Viktväktarna eller varför inte den nya populära 5:2. Vet redan minst 4 personer som håller på med denna metod.

Personligen tror jag på att man ska göra som diabetiker, ät små portioner ofta och på regelbundna tider, ät lite fett och inget socker. Det kan väl inte vara så svårt? Men så uppstår ju alltid en massa "hinder" på vägen, fika med kakor på möten, tårta i personalrummet, barnen ska ju ha lördagsgodis och ska man själv sitta där utan då?.....
Jag minns en gång för länge, länge sedan, när jag var i 20-års åldern. Då bananbantade jag i 4 dagar. Man skulle äta 7 bananer varje dag i 4 dagar och gå ner 3 kilo. Visst, jag har för mig att jag gick ner ett par kilo men det gick man ju snabbt upp igen när man började äta som vanligt igen. Sedan minns jag att det dröjde 10 år innan jag åt en enda banan igen, kunde knappt titta på bananer utan att minnas de 4 dagarna. Drömde säkert om bananer på nätterna.....
En sak som jag har lärt mig är att man ska åka till affären och handla när man precis har ätit, då inhandlas bara det man har skrivit ner på lappen, ja kanske ett par extra saker. För det är väl fler än jag som inte klarar av att enbart handla det som står på lappen och inget mer? Är man vrålhungrig när man åker till affären inhandlas däremot en massa onyttigheter.
Som tur är så är det lång tid kvar tills beach 2014.......
/ Åsa

Att arbeta på en Kibbutz - del 1

1991 reste jag och en kompis ner till Israel för att bo och arbeta på en Kibbutz och samtidigt se oss om i landet. Det var en resa jag inte ångrar och som jag kommer att ha goda minnen från länge, länge.
Kibbutzen heter Yiftah och ligger långt upp i norr i landet, nära Libanon. På kibbutzen var vi volontärer från Sverige, Danmark, England, Tyskland, Sydafrika och Nya Zeeland.
Vi bodde alla tillsammans och hade ett uppehållsrum vi träffades vid på kvällarna samt en lokal pub inne på kibbutzen som vi gick till på lördagarna.
I Israel arbetar man 6 dagar i veckan och är endast ledig på söndagar. Vilken tur att vi inte har det så i Sverige. Jag tycker helgen är kort nog med 2 dagars ledighet :)
Mestadels av tiden arbetade vi med att plocka äpplen och började orimligt tidigt på morgon, tror att vi började redan klockan fem på mornarna. Då slutade vi visserligen mitt på dan och det var skönt då värmen blev så intensiv och det då hade varit tufft att arbeta i den hettan. Vi fick efter ett tag sitta i maskiner för att hissa upp oss till trädtopparna för att nå alla äpplen. Var och en hade en vagn som vi försiktigt, försiktigt hällde ut våra äpplen i och som israelerna gjorde små stickkontroller i, för att se att de inte blivit kantstötta.
En rolig sak var att de vid 4 tillfällen hade en prisutdelning på t-shirts till de som hade plockat äpplen bäst och utav oss 4 så var vi 3 svenskar och en kille från sydafrika som var bäst - bla jag och min kompis, det var kul.
Tråkigaste jobbet var att arbeta i tvätteriet, då fick jag stryka skjortor hela dagarna - i en hel vecka. Har nog inte haft tråkigare jobb någonsin.....
Vi plockade även kiwi och jag kan säga att jag har aldrig ätit godare kiwi än de jag åt där direkt från träden.
Jag jobbade även i en fabrik och fick kvällspasset men bytte oftast ut det mot nattpasset då jag ville umgås med de andra volontärerna på kvällarna. Jag tänkte sova på dagen när de arbetar istället. Man var två som arbeta samtidigt och jag arbetade med en manlig israel som sa att jag kunde sova medans han arbetade och så skulle han väcka mig när det blev för mycket att göra. Visst, det var inte så dumt, så oftast sov jag en hel del och så blev jag väckt typ en eller två gånger per natt då vi behövde arbeta ikapp båda två.
Jag är glad att jag tog tillfället att åka iväg på en sådan resa, det är en resa man bara gör en gång i livet, om ens det.
/Åsa

Att bli äldre.....

Idag satt vi i möte på jobbet och påbörjade att lära oss hur man gör pärldjur med pytte, pyttesmå pärlor som skulle träs på en tunn fiskelina och sedan trä tråden tillbaka igen, dvs trä fiskelinan igenom dessa pyttiga pärlor från två olika håll. Men herregud......jag ser ju inte.......Jag har nyligen skaffat mig ett par läsglasögon för kanske ett drygt halvår sedan. För några månader sedan fick jag börja använda dem vid vissa tillfällen som när man ska läsa pyttetexten på rispaket m.m. Jag behöver oftast inte använda dem när jag läser böcker, men i dåligt ljus behövs det. 
Inser nu att jag borde skaffa mig ett par läsglasögon till - ett par att ha på jobbet.

När vi som bäst satt där och pärlade så gick brandlarmet på jobbet. Så det vara bara att rusa ut till fotbollsplanen som är vår uppsamlingsplats. De flesta barn hade rusat ut i bara strumplästen, tur att det var gott väder ute. Det var falsklarm och såklart en onödig kostnad då brandkåren kom med sin bil. Trots det så är det alltid bra att få öva utrymning av lokalerna, särskilt när vi inte vet om att det ska bli en övning - och vid en helt annan tid än vi brukar ha. Man borde verkligen öva det oftare (vi gör det en gång per år) och vid olika tidpunkter på dagen. Ja det blev en lugn utryckning för brandkåren som fick vända och åka tillbaka igen.

Ja, det är ju annat som påverkas också utav att bli äldre - kroppen t.ex. Mitt knä som jag skadade på en innebandymatch verkar inte vilja bli bra. Förr läkte det snabbt, nu är kroppen skörare. Vet fortfarande inte om jag vågar komma tillbaka till innebandyn igen. Är rädd för att skada mig igen och då värre än sist. eller har man blivit "sjåpigare"? Slappare är skinnet på kroppen också, samt att det inte är lika lätt att gå ner ett par kilo - eller så kan det ju också bero på att man nu inte tränar något längre och att kvällspromenaderna blir färre till antalet. Borde passa på nu när det är så varmt och skönt väder ute. Nåja, det finns ju alltid annat att sysselsätta sig med här hemma som .......ja inte är lika roligt men nödvändigt......
Ha en go helg alla! Det ska jag ha oavsett mer eller mindre roliga saker som alltd behöver göras....
Åsa

Sorger och bedrövelser.....

Idag var ingen bra dag.....
När jag kom hem körde jag min yngste son, till hans schackträning och en timme senare ringer han och säger att det inte var någon träning, den börjar om 2 veckor. Pratade för 2 veckor sedan med tränaren som sa att det började om 2 veckor i september (alltså idag), men sa sedan när jag hämtade honom att det börjar 2 veckor in i september.....jaha....och så fungerar inte deras hemsida, i alla fall gjorde den inte det för 2 veckor sedan. Nåja, tur att tränaren var där ändå och F fick spela lite schack mot en annan vuxen istället. Jag släpper ju bara av honom när jag ser att han har kommit in ordentligt genom dörren, vilket jag trodde skulle vara tillräckligt. Nåja det var inte hela världen.....

Kom sedan på att jag inte har sett min äldste son med sin halskedja på ett tag och frågade honom var den var. Han sa: - Vet inte, den har varit borta ett tag och jag har letat men inte hittat den.
- Och varför har du inget sagt? Både han och jag letade jättenoga på tänkbara ställen och han gick även bort till sin pappa och letade där, men ingen kedja. Enda stället han tar av sig den förutom hemma är på gymet när han går in i bastun - det blir för varmt att ha den runt halsen då (förstår det, men vi hade bestämt att den inte fick plockas av förutom här hemma). Så jag är rätt övertygad om att det måste vara där den försvann och kedjan var en konfirmationspresent och kostade 1700:-. Väldigt tråkigt när den kostade en del samt att det var ett minne. Här kommer ett av de mindre lyckade val man har gjort, nämligen - jag tog ingen försäkring på kedjan då J bedyrade att han inte skulle ta av sig kedjan på andra platser än här hemma.....men det skulle jag naturligtvis ha gjort så här i efterhand.......Tröttsamt....

Upptäckte sedan här hemma att det blev stopp i ena toaletten (efter ett besök från ett av barnen som hade gjort nr 2 - näääää....fy......). Har nu försökt med allt vad jag kan att rensa och försöka få bort stoppet men icke sa nicke......tack för det.....Som tur är så har vi en toalett till och så får jag ringa fastighetskötaren imorgon bitti.

Skulle sedan värma något i micron och glömde att det redan stod en kopp te där (sen igår). De som har jobbar nära mig vet att jag kan återvärma te flera gånger då jag alltid vill dricka det varmt och hinner oftast bara dricka ett par munnar, sedan gör jag nåt annat och därefter har det svalnat. Skyller dessutom på att jag är lång, så jag såg inte koppen utan välte naturligtvis ut den när nästa tallrik skulle in och värmas.

Nu får det inte hända mer, kanske man borde gå och lägga sig, då hinner ju inget mer att hända. Nåja, jag överlever allt detta, tänker på att det kunde ju vara värre. Imorgon är en annan dag!

/Åsa

Att sluta idrotta.....

Kan man tvinga sina barn att fortsätta idrotta? Nä, det bör man ju inte, men jag tycker inte om att man slutar att idrotta redan vid 14 års ålder. Båda mina stora grabbar har beslutat sig för att sluta med innebandyn. Min 16-åring går och tränar på gym 3-4 gånger i veckan så han tränar ju något i alla fall.

 Tråkigt att de slutar då båda grabbarna är duktiga i innebandyn samt att jag tycker att det är bra att de har något inplanerat några kvällar i veckan. Dessutom är det bra att få samhörigheten med de andra grabbarna i en lagsport. Men som sagt jag kan ju inte tvinga dem att fortsätta. Min 14-åring kommer att läsa till konfirmation så då har han en kväll i veckan som han kommer iväg på något vettigt. Sedan är ingen av dem några som sitter här hemma ofta vid datorn, x-boxen eller PS3:n speciellt ofta, 14-åringen är ute och spelar fotboll med kompisarna.Hm, jag är nog själv betydligt oftare vid laptopen än vad de är......

Jag har alltid varit så van vid att de har hållit på med någon idrott, 16-åringen har hållit på med gymnastik, fotboll, ishockey, pingis och innebandy i varierat antal år. 14-åringen har nästan gjort detsamma, gymnastik, fotboll, pingis och innebandy. Störst framgångar hade han i pingisen där han var bland de 5 bästa i sin åldersklass och har en uppsjö med pokaler.
Nåja, jag har ju min 11-åring som fortfarande håller på med fotboll och med sin schack, där han har röjt stora framgångar (kan nog säga att han är bland de 3 bästa i sin ålder, om inte den bäste, han vinner nästan 1:a pris i varje tävling). Oj, så skrytsam jag blev nu - nja, det kanske man kan få lov till att vara när det gäller ens barn, eller i alla fall ibland......
Den enda fördel jag nu kommer på, att man bara har ett barn som nu idrottar, är att man inte behöver lägga all den tid på körningar till alla träningar, matcher, cuper m.m som man har gjort under åren. Fast jag kör gärna och tittar gärna på när de spelar matcher, jag kommer att sakna detta.
Men som alltid måste det vara barnens egna val, det här med att idrotta - men jag tycker fortfarande att det är synd att de slutar.
Funderar även hur min fortsatta "karriär" som innebandyspelare blir.......har ju ett skadat knä och litar inte riktigt på knät om jag tex hamnar i närkamp..... Jag ska testa att träna lite innebandy ett par gånger med veteranlaget och se hur det känns. Fick jag välja skulle jag absolut inte sluta med det, men jag kanske inte har något val. Vi får se.....
/ Åsa.

Att välja rätt.....

Ibland funderar jag över de val jag har gjort och som alla andra så har man gjort en del väldigt lyckade val och en del mindre lyckade val, ja faktiskt val som man har ångrat i efterhand.
Funderar över hur livet hade sett ut om jag efter avslutade studier på högskolan i Jönköping hade tackat ja till jobbet jag blev erbjuden i Stockholm istället för jobbet i Göteborg. Valet stod emellan ett jobb på en skola som då prins Carl-Philip gick på eller ett jobb på en numera nedlagd skola här på Hisingen, Vetteskolan. (Har även jobbat på Vårskolan som också numera är nedlagd, ja de har lagt ner många skolor här i Biskopsgården sedan jag började jobba). Vad avgjorde mitt val? Jo i Stockholm kunde de inte erbjuda någon form av bostad så då blev valet Göteborg.

 Jag reste ner hit på premisserna att ha ett vikariat i 4 månader och fick en 2:a hands lägenhet på en enda månad vid Mariaplan. Jobbet började dessutom 4 dagar innan jag fick tillgång till lägenheten men jag löste det genom att jag fick bo 4 dagar hos min moster som då bodde vid Grönsakstorget.
Lägenheten i Majorna var väldigt lutande. Lade man en kula på golvet så rullade det iväg, så lutande var golvet....
Jag fick sedan fast tjänst på Vårskolan och ytterligare en 2:a hands lägenhet i Frölunda på 6 månader. Bodde dock bara där i 4 månader då jag fick ett första hands kontrakt på en lägenhet vid Vårväderstorget och hon som jag hyrde lägenheten av i Frölunda var inte glad att jag inte bodde kvar där hela perioden, trots att vi hade avtalat att vi båda kunde säga upp avtalet med en månads varsel. Jag kan också tänka på att hade jag valt att flytta till Stockholm så hade jag ju inte haft de barn jag har nu, då hade jag ju haft ett helt annat liv med helt andra barn.

Nåja, numera ska man inte bara själv fundera över vilka val man gör utan även hjälpa sina barn att göra de bästa valen.
Min store grabb har nyligen gjort sitt gymnasieval och har börjat på Hvitfeldska gymnasiet och trivs jättebra där. Dock ändrade han sitt val i sista stund, då han först hade valet inställt på Bernadotte.... men det blir nog bra vilket som.
Precis som man själv, så har ens barn också gjort mindre lyckade val och jag hoppas att de lär sig av sina misstag, precis som man hoppas att man själv ska ha gjort. Är rätt övertygad om att jag inte heller har gjort mitt sista mindre lyckade val, de gör man nog i hela sitt liv, men förhoppningsvis färre till antalet ju äldre och mognare man blir.
/ Åsa.