Idag är det fars dag och jag har tänkt en hel del på hans liv, saknar att ha honom här och hoppas att han ser ner till oss från sin plats i himlen. Ser ner till oss alla, på sina två barn och sina tre härliga barnbarn. att han vet att Felix började spela schack 4 månader efter hans bortgång. Schack var min pappas största intresse och han var så duktig att han t.o.m vann SM i schack 1961 och 1964, ja, det var före min tid. Nu har Felix spelat schack i snart 6 år och han är också en talang, han har kammat hem hur många pokaler som helst som pryder hans vitrinskåp.
Tänker också på vilken hemsk sjukdom MS är, den bryter verkligen ner hela kroppen, både fysiskt och psykiskt. Den sista gången jag såg pappa undrar jag om han var medveten om att vi var där? Hans sista halvår kunde han inte röra på någonting i sin magra kropp (som hade fått liggsår, trots specialsäng och specialmadrass), inte prata och inte äta. Ja, han kunde helt enkelt inte göra något överhuvudtaget och hade sådana smärtor. Det var till slut en tung sten som föll från mitt hjärta när han äntligen fick somna in.
Idag har jag även övningskört med min son. Vi åkte till en parkering och övade att parkera i olika rutor och från olika håll samt att backa ut från parkeringsrutor. Sedan körde han till affären och stannade vid Wieselgrensplatsen för rött ljus. När det sedan blev grönt, ja då råkade han få "kärringstopp" på bilen. Ja, sånt händer ju, jag sa till Jesper att bara ta det lugnt, men då tutar bilen bakom. Det gör mig väldigt irriterad och blir stressande för Jesper. Man ser väl att det sitter en skylt där det står övningskör bak på bilen - att tuta på någon som övningskör är respektlöst!!!
Så denna söndagen har varit lite nedstämd....men snart ny vecka. Ha en go vecka alla läsare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar