USA del 4

Äntligen hemma i Sverige igen! Vi har haft två underbara veckor i USA men det är som bekant alltid skönt att få komma hem efteråt.
Är så otroligt trött, så när vi kom innanför dörren stupade vi ner i våra egna sängar allihop och somnade i några timmar, sådär mitt på dagen svensk tid. Men vi hade flugit under hela natten och åtminstonde jag sov absolut ingenting, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det är det värt. Jag blir nog människa igen imorgon :)
Som jag skrev så har vi haft det underbart, tre dagar i New York med en massa sightseeing som gjordes, 10 dagar hos en väldigt god vän som bor nära Cape May i New Jersey. En heldag i Atlantic City där det mesta shoppingen gjordes, en heldag i Philadelphia, en dag i Cape May, en heldag på en vattenpark, flera besök på boardwalken där det fanns en massa spelställen (för grabbarna) och mer shopping för mig :), två dagar på beachen m.m. Ja, vi har hunnit med så mycket och jag åker gärna tillbaka till USA igen :)

Nåväl, hemresan gick som alla de andra gångerna jag körde bil i USA - dvs jag körde naturligtvis fel. Blir så trött på det. Jag måste säga att även om jag älskar USA så avskyr jag deras dåliga vägskyltning - eller är det jag som har svårt för att hitta där? Tror att de flesta amerikanare nog måste använda GPS för att ta sig runt i landet, för deras skyltar visar inte hur man tar sig till olika städer, nej, det står bara vad vägarna heter och inte alltid visar det vägnumret heller. Man vet bara om man åker norr eller söder men inte vart man skall ta av. Det heter oftast bara exit 9, exit 10 m.m - det säger ju ingenting för den som inte vet. Jag trodde i min enfald att man borde skylta tidigt när man närmar sig en flygplats, men det gjorde det inte. Såg inte ordet Newark Airportskylten förrän typ 5 min innan man var där. Det tycker jag var dåligt.
Ja, vi körde faktiskt så fel så vi hamnade på Staten Island - hur man nu kan köra så fel. Måste dock säga att varje gång vi stannat bilen för att fråga någon amerikanare så har vi alltid blivit så trevligt mötta, amerikanare är verkligen vänliga och hjälpsamma. Trots försök till hjälp från de vi frågade så körde vi ändå fel flera gånger och till slut gav jag upp. Som tur var så hade vi många timmar på oss för att hinna till flygplatsen (ja, jag hade räknat med lite extra tid för felkörning...). Men till slut så använde Jesper sin GPS i sin mobil de sista 20 minutrarna för att hitta till flygplatsen - så nu är det bara att invänta och se vilken saftig räkning det blir, att använda svensk GPS i USA i 20 min, men vad ska man göra? Jag orkade inte köra fel längre och var nära att börja gråta (nja, det kom faktiskt tårar, så frustrerad blev jag....).
På det stora planet hem, ett indiskt plan, så kände jag mig förtjänt av ett glas rött vin, men det smakade så fruktansvärt illa så jag kunde inte ens dricka upp det. Senare bad jag om te och råkade få kaffe. Jag utstötte ett fruktansvärt rop för att jag avskyr kaffe, vilket fick många andra resenärer att vända sig om. En kvinna i närheten av mig ville gärna ha mitt kaffe!!! så visst, det fick hon. Jag fick sedan mitt te och det såg lika svart ut som kaffe (därav att jag inte kunde se att förra koppen var kaffe eller te) och det kunde endast drickas genom att hälla i både mjölkpulver och socker - vilket ni som känner mig, vet att jag aldrig använder. Njuter nu här hemma utav ett nybryggt gott te i lösvikt, det är gott :)
Tack USA för denna gången, nu lär det nog dröja några år till innan jag åker dit, då det kostar en hel del, mer än vad jag hade räknat med. Men vi har haft det toppen. Ett extra tack till Patrica och hennes familj för att vi fick bo hos dem - stort TACK!!! Kul också att ha fått träffat ytterligare en amerikansk tjej som jag också lärde känna här via fb genom spel. Tack för allt!