Turkiet del 2

Idag firar muslimerna Bahran efter att deras Ramadan är slut. Det har fyllts på med betydligt mer turister här, både på vårt hotell och alla andra närliggande hotell här längs  strandremsan. Men så börjar turkarnas egna semester nu denna veckan och det är många turkar som semestrar här i Bitez, ja i hela Bodrumhalvön semestrar de gärna.

Som brukligt finns även här en minaret som har böneutrop 5 gånger per dag, vilket man snabbt vänjer sig med.

Vi har halvpension vilket innebär frukost och middag. Innan vi reste hit tänkte jag att ja, det klarar man sig nog på, då det är så varmt och man nog dricker mycket vätska på dagen, äter glass m.men middagen på kvällen är inte förrän kl 20.00-22.00 – det tycker jag är en väldigt sen tid. Då måste man självklart äta på dagen också J

Igår åkte vi en dagsutflykt till KOS i Grekland. Vi hade bokat resan via Ving och vi skulle bli hämtade utanför vårt hotell, vilket vi inte blev…..Susanne fick springa iväg till receptionen och ringa till Ving. Efter nån halvtimme så kom en lokalguide som Ving ordnat som körde oss hela vägen. Dessutom parkerade han bilen och forslade oss in bakvägen så vi fick våra boardingkort direkt utan att stå i kö och sedan fick vi ställa oss bland de första i kön in till båten. Tack för det – så skönt.

Båten tog en halvtimme och när vi skulle gå igenom passkontrollen i Grekland så hade medlemmar som är med i EU egen passkontroll och alla andra nationaliteter en annan passkontroll (tack igen, då vår passkontroll gick betydligt snabbare än den andra….)

Väl i Grekland så hade vi en fantastiskt dag med mycket lugnare shopping än i Turkiet. I Grekland kan man gå in i affärerna och titta för sig själv. I Turkiet frågar de gärna när man tittar på en vara om man vill ha den och vad man vill betala för den. Det är meningen att man ska pruta på varorna vilket vi skandinaver inte är så vana vid. Det blev lite shoppat (det är lite dyrare i Grekland än i Turkiet) och så såg vi lite sevärdigheter också, samt avslutade dagen med ett fisk-spa, som varken jag eller Susanne hade provat på tidigare). Det var jätteskönt att få sitta och koppla av när små fiskar åt ens hudrester, hihi….

Turkiet del 1

Jag och Susanne är i Turkiet för en härligt avkopplande semester i en vecka. Vi är på Bodrumhalvön på ett fantastiskt fint hotell i turistorten Bitez och vårt hotell ligger 0 meter från havet.
Här är det ca 30 grader varmt och jag gissar på att vattnet minst är 24 grader eller något mer. Det blåser en del här också vilket är väldigt skönt.
Längst hela långa sandstranden ligger det många hotell, restauranger och små shoppingbås och alla får gå runt till varandras ställen för att sola, bada och äta, så vi tänker äta på lite olika ställen varje dag. Dock tycker vi att vårt hotell har bästa solstolarna, eller egentligen är det t.o.m solsängar med kuddar som erbjuds, otroligt skönt att få ligga och sola i sängar istället för på solstolar.
Det finns också små härliga kuddhörnor och hängmadrasser överallt i väldigt färgglada färger, vilket ger en mysig stämning.
 
Något vi har reagerat positivt på är att allt sker i ett så lugnt tempo här nere. Folk kommer inte ner till stranden förrän efter 12-tiden på dagen. Själva passar vi på att gå ner så fort vi ätit frukost och då får vi de bästa platserna och är nästan för oss själva där.
I vattnet är det lite småstenar och hotellen har då rullat ut långa röda mattor som man kan gå på, väldigt praktiskt och skönt att slippa gå på stenar ut för att bada.
Att tempot är långsamt här märks också på när man skall äta och sedan betala. Man kan få sitta en stund innan de tar upp beställning och har man bett om att få betala kan det också dröja en liten stund, vilket vi inte är så vana vid :)
Igår åkte vi in till turistorten Gumbet på kvällen och åt turkisk meze (smårätter, typ som spanska tapas) och kebab. Smårätterna var väl sådär men kebaben var jättegod. Till detta ingick en turkist raki (vi trodde det var grekiskt att dricka raki....) och var sin god drink. Sedan gick på en liten shoppingrunda där.
Idag fyller Susanne år och vi kommer i eftermiddag att åka in till den större staden Bodrum för att fira henne och att se oss omkring lite där (och förmodligen lite shopping igen....).
Nästa dag bär det av på en heldagsutflykt med båt över till den grekiska ön KOS, där det blir sol, bad och lite sevärdigheter.

USA del 4

Äntligen hemma i Sverige igen! Vi har haft två underbara veckor i USA men det är som bekant alltid skönt att få komma hem efteråt.
Är så otroligt trött, så när vi kom innanför dörren stupade vi ner i våra egna sängar allihop och somnade i några timmar, sådär mitt på dagen svensk tid. Men vi hade flugit under hela natten och åtminstonde jag sov absolut ingenting, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det är det värt. Jag blir nog människa igen imorgon :)
Som jag skrev så har vi haft det underbart, tre dagar i New York med en massa sightseeing som gjordes, 10 dagar hos en väldigt god vän som bor nära Cape May i New Jersey. En heldag i Atlantic City där det mesta shoppingen gjordes, en heldag i Philadelphia, en dag i Cape May, en heldag på en vattenpark, flera besök på boardwalken där det fanns en massa spelställen (för grabbarna) och mer shopping för mig :), två dagar på beachen m.m. Ja, vi har hunnit med så mycket och jag åker gärna tillbaka till USA igen :)

Nåväl, hemresan gick som alla de andra gångerna jag körde bil i USA - dvs jag körde naturligtvis fel. Blir så trött på det. Jag måste säga att även om jag älskar USA så avskyr jag deras dåliga vägskyltning - eller är det jag som har svårt för att hitta där? Tror att de flesta amerikanare nog måste använda GPS för att ta sig runt i landet, för deras skyltar visar inte hur man tar sig till olika städer, nej, det står bara vad vägarna heter och inte alltid visar det vägnumret heller. Man vet bara om man åker norr eller söder men inte vart man skall ta av. Det heter oftast bara exit 9, exit 10 m.m - det säger ju ingenting för den som inte vet. Jag trodde i min enfald att man borde skylta tidigt när man närmar sig en flygplats, men det gjorde det inte. Såg inte ordet Newark Airportskylten förrän typ 5 min innan man var där. Det tycker jag var dåligt.
Ja, vi körde faktiskt så fel så vi hamnade på Staten Island - hur man nu kan köra så fel. Måste dock säga att varje gång vi stannat bilen för att fråga någon amerikanare så har vi alltid blivit så trevligt mötta, amerikanare är verkligen vänliga och hjälpsamma. Trots försök till hjälp från de vi frågade så körde vi ändå fel flera gånger och till slut gav jag upp. Som tur var så hade vi många timmar på oss för att hinna till flygplatsen (ja, jag hade räknat med lite extra tid för felkörning...). Men till slut så använde Jesper sin GPS i sin mobil de sista 20 minutrarna för att hitta till flygplatsen - så nu är det bara att invänta och se vilken saftig räkning det blir, att använda svensk GPS i USA i 20 min, men vad ska man göra? Jag orkade inte köra fel längre och var nära att börja gråta (nja, det kom faktiskt tårar, så frustrerad blev jag....).
På det stora planet hem, ett indiskt plan, så kände jag mig förtjänt av ett glas rött vin, men det smakade så fruktansvärt illa så jag kunde inte ens dricka upp det. Senare bad jag om te och råkade få kaffe. Jag utstötte ett fruktansvärt rop för att jag avskyr kaffe, vilket fick många andra resenärer att vända sig om. En kvinna i närheten av mig ville gärna ha mitt kaffe!!! så visst, det fick hon. Jag fick sedan mitt te och det såg lika svart ut som kaffe (därav att jag inte kunde se att förra koppen var kaffe eller te) och det kunde endast drickas genom att hälla i både mjölkpulver och socker - vilket ni som känner mig, vet att jag aldrig använder. Njuter nu här hemma utav ett nybryggt gott te i lösvikt, det är gott :)
Tack USA för denna gången, nu lär det nog dröja några år till innan jag åker dit, då det kostar en hel del, mer än vad jag hade räknat med. Men vi har haft det toppen. Ett extra tack till Patrica och hennes familj för att vi fick bo hos dem - stort TACK!!! Kul också att ha fått träffat ytterligare en amerikansk tjej som jag också lärde känna här via fb genom spel. Tack för allt!

USA - del 3

Igår åkte jag, barnen och Patricia till Philadelphia och det blev ett äventyr minst sagt....
Det tog nästan tre timmar att hitta dit vi skulle (istället för två timmar som det beräknades ta...). Vi missade en avfart och när vi sedan skulle vända så var det både vägarbeten och en massa enkelriktade gator så det var inte så lätt att hitta tillbaka.
Väl framme vid Ikea (av alla ställen, hihi...) så träffade vi Veronica som jag också har lärt känna via facebook (hon hade fått vänta på oss i en hel timme, det kändes inte så kul...) Vi svenskar är ju vana vid att alltid vara så noga med att passa tider. Ja enligt vissa undersökningar så är svenskar bäst i världen på att hålla tider (sedan stämmer det såklart inte in på alla svenskar, jag har vänner som sällan kommer i tid). men blir vi sena så meddelar vi oss alltid, om det är mer än en kvart för sent som vi lär komma.

Hur som helst så var det trevligt att träffa Veronica och vi åkte först till "Pats King of steaks" för att äta....och då visar det sig att Veronica är vegetarian. Nåja, det fanns ju fiskburgare där som hon kunde äta. Nej, då var givetvis den slut för dagen, så hon åt endast pommes. Inte heller lyckat.
Efteråt hittade vi inte tillbaka till bilen - det tog minst en timme för oss att leta efter våra bilar, suck och stön....nu kan det väl inte bli värre....
vVi åkte sedan in till Independence Hall och då tappade vi bort varandra när vi åkte efter varandra för att leta efter parkeringsplatser.
Till slut var våra bilar parkerade i närheten av varandra och vi fick en härlig dag då vi strosade runt inne i de olika bygnaderna och vi hamnade t.o.m i en guidad grupp där vi hakade på (trots att det kostade pengar för att få en guidad tur). Jag pratade med en polis innan som frågade var vi kom ifrån när jag pratade svenska med barnen och han gissade på antingen Sverige eller Tyskland (inte för att jag tycker att våra språk är lika, men bra gissat). Han ordnade in oss med den guidade turen - tack för det :)
Hemresan gick bra, det gick på nästan halva tiden mot ditresan. Då körde vi en annan större väg istället för att följa det GPS:en sa. Flera gånger när jag använt GPS så visar den en massa småvägar som tar mycket längre tid, störande....
Vi hade trots alla missöden en mycket trevlig dag. Synd bara att allt tog så lång tid, jag hade önskat att vi hann med att springa i trappan som Sylvester Stallon sprang i, i Rocky-filmerna, men vem vet, jag kanske kommer hit någon annan gång i livet. Shopping hade jag också tänkt hinna med men ingen annan än min plånbok är gladare över att jag inte hann med detta.
Några andra saker som jag tänkt på skiljer mellan Sverige och USA är att här får man lön varje vecka eller varannan vecka medans vi i Sverige får lön en gång i månaden. Jag föredrar nog att ha det som vi har det, dvs få lön en gång i månaden. Sedan är man ju alltid glad över att barnbidraget kommer en vecka innan lön, det behövs oftast :)
Ang barn så berättade jag för Patricia att i Sverige kan man inte få barnomsorg förrän barnet har fyllt ett år och att alla föräldrar då alltid är hemma med sitt barn hela barnets första levnadsår, samt att vi oftast delar detta mellan mamman och pappan. Det tyckte hon var väldigt bra jämfört med USA där de bara verkar vara hemma i några få veckor. Jag berättade även att vi har gratis läkarvård och tandvård upp tills man fyller 21, att skolan är gratis med gratis skolmat till alla, ända upp tills gymnasiet. Patricia tycker att vi i Sverige verkligen tar hand om våra barn för att ge dem den bästa starten i livet och det kan jag hålla med om. Men det är väl så som med allt, vissa saker är bra i Sverige och vissa saker är bättre i andra länder.
En sak som jag tyckte var bra här i New Jersey var att när jag skulle tanka bilen. Då klev jag ur för att tanka men en annan man hjälpte till och tankade åt mig. Tydligen gör de så här i New Jerey att man inte själv behöver tanka, det gör personalen åt en.
Ikväll blir det åter igen ett sista besök på boardwalken och då ska vi strosa runt åt andra halvan som vi inte gick på och denna gången följer alla med, dvs hela hennes familj också. Det ska bli trevligt.

USA - del 2

Vi har det så underbart här i USA och jag vill än en gång tacka Patricia och hennes familj för att vi får bo hos dem i 10 hela dagar. De tar verkligen hand om oss så att vi får ut det mesta utav vår semester här i USA.

Det är några saker som jag har reflekterat över....en är att amerikanarna inte har varken staket eller häck runt sina trädgårdar. Det ser faktiskt mycket mer inbjudande och trevligare ut när det är öppet ut mot gatorna och man kan titta in i alla trädgårdar istället för en massa höga häckar som många svenskar envisas med att ha.
En annan sak är att vart man än vänder huvudet så ser man den amerikanska flaggan precis överallt. I Sverige får man nästan leta ordentligt för att se vår flagga, ja om det inte är vår nationaldag eller annan högtid förstås. Här pyntas det ordentligt med deras flagga och de tre färgerna rött, blått och vitt överallt.
Redan innan vi åkte över hit så chattade jag mycket med Patricia så hon visste redan att något som är typiskt svenskt är att vi tar av oss skorna det första vi gör när vi kommer innanför en ytterdörr. Vi går inte ens in en enda meter innan våra skor är avtagna. Här i USA går man omkring inomhus med skorna i flera timmar, ja ibland tills man ska gå och lägga sig för att sova.
En annan sak är att det är väldigt vanligt att ha heltäckningsmattor i alla rum, ja utom i badrum och kök då. Så är det hos Patricia också, heltäckningsmattor precis överallt, vilket känns väldigt ovanligt för oss. Jag vet nog ingen som har heltäckningsmattor längre i Sverige. Men det är väldigt skönt att gå omkring på :)
Överhuudtaget så sitter vi ofta på kvällarna och berättar om varandras land, hur det fungerar i våra länder och jämför skillnader och likheter. Vi lär oss massor av varandras länder vilket vi alla tycker är intressant. Bla har jag berättat om att allt är kostnadsfritt i våra skolor och att alla äter gratis skolmat, ända upp till gymnasiet. Att vi har gratis läkarvård och gratis tandvård upp till 21 års ålder och sedan är detta kraftiskt reducerat för vuxna, så att alla ska ha råd att gå till läkaren och tandläkaren och opereras om man skulle behöva. Jag har även berättat att vi i Sverige får betalt varje månad för varje barn man har, samt att man får betalt hela första levnadsåret, innan man ens får lov att ansöka om förskoleplats. Samt att vi har minst 5 veckors betald semester. I USA har man i snitt 2 veckors betald semester och bara några få veckor man kan vara hemma med sitt barn. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi i Sverige är hemma hela barnets första år och att vi ofta delar upp denna tiden mellan både mamman och pappan.
I Sverige får vi ju lön en gång i månaden men Patricia berättade att i USA får man lön varje vecka.....
Jag tankade idag och så billig bensinen i USA var, det kostar minst 2 1/2 gånger mer i Sverige med bensin. Ja en hel del är billigare i USA än i Sverige men det mesta är ungefär samma priser också. Än så länge har jag inte hittat något som är extremt mycket dyrare här än i Sverige.
Jag måste även berätta om en annan sak som jag tyckte var lustigt, här i USA skulle vi kolla på väderleksrapporten och den höll på i en hel halvtimme innan den var klar - helt otroligt. I Sverige håller den på i ett par minuter och sedan vet vi hur vädret ska bli under de närmaste dagarna. Här drar de ut på det och blandar upp vädret med andra nyheter och reklam i tid och otid, tills det har gått en hel halvtimme....Reklam förresten, det har de hur ofta som helst. Man hinner knappt börja se på något förrän det är reklam. Då tycker jag bättre om den svenska modellen när reklamen är samlad till 3-4 tillfällen per timme istället för reklam hur ofta som helst....
Hur som helst är det väldigt kul att få lära sig mer om hur det är i USA och vi trivs toppen här. Det är ett väldigt trevligt land och amerikanarna är ett väldigt trevligt folk :)

USA - del 1

Så är vi äntligen här i USA på semester!!! Efter att ha mellanlandat i Bryssel och sedan i New York, så gick vi ner för att hämta ut vår hyrbil. Jag var lite nervös över hur jag skulle hitta in till Manhattan och till både hotellet och till vårt garage som vi skulle stå i, men det gick bra. Då jag alltid reser som ensam vuxen med tre barn så vilar ju allt ansvar på mig. Jag hade skrivit ut lite vägbeskrivningar från Sverige, men såhär i efterhand hade det underlättat om bilen hade varit utrustad med GPS.
 

Vi var i New york i två dygn där vi faktiskt hann med allt jag hade planerat: - Frihetsgudinnan med båttur, Empire State building, Time Square, Madison Square Garden, Ground Zero, Century 21, Chinatown, Little Italy och Central Park - ja det täckte väl in det mesta i NY. Måste tillägga att jag inte körde bil mellan alla dessa platser, det blev subway istället, eller så promenerade vi. Bilen fick stå parkerad i garaget dessa två dygn.
Sedan var det dags att ta bilen neråt mot Cape May, till Patricia och hennes familj som vi ska bo hos i 10 dagar. Jag har känt Patricia i 4 år och det var faktiskt genom ett facebookspel (cityville) som vi lärde känna varandra och vi har chattat lite till och från hela tiden. Så tack för att vi får komma och bo hos er!!!
Det gick faktiskt väldigt bra att hitta ut från Manhattan och ner på rätt väg till Cape May, men sedan körde vi lite fel från min vägbeskrivning som jag hade skrivit ut från Sverige och vi stannade och frågade en man efter adressen. Tyvärr visste han inte var det ligger men han var så vänlig och fick Patricias telefonnummer och ringde upp henne (det hade blivit väldigt dyrt om jag hade ringt från min svenska mobil...). Patricia och hennes man bestämde en plats med mannen som vi skulle mötas på och mannen sa att vi kunde åka efter honom dit och då skulle han inte alls åt det hållet, men var vänlig nog att köra ditåt så att jag hittade dit. Så snälla och hjälpsamma amerikaner är, tack!!!
Vi mötte Patricia och hennes man på en bensinmack som heter WAWA - det tyckte vi var ett roligt namn :)
En sak jag lade märke till är att alla amerikanare har så otroligt stora och höga bilar, jag hamnade alltid efter en stor och vräkig bil, så man kunde ju knappt se vägskyltarna.....körde jag om så hamnade jag alltid bakom en ny jättestor och hög bil, hm...
En annan sak är att det är väldigt svårt att hitta och att köra rätt i USA, ja, i alla fall för mig. Jag hade skrivit upp nummer på vad alla vägarna heter och även namnet på vägen, men tror ni det hjälpte när varje avfart istället hette "Exit 9", "Exit 10" o.s.v Hur ska man veta vilken exit man ska ta av på när det inte står vad vägen heter eller vilket vägnummer vägen har??? Ja, jag tycker inte att det är lätt att köra bil i USA, särskilt inte när det dessutom många gånger är både 5,6 och 7-filiga vägar...
Men nu är vi här i alla fall och vi har det bra :)

Resfeber kanske?

Måste ju berätta om den fantastiska släktträffen jag var på i lördags.
För en gång skull så fick vi träffas under trevliga omständigheter - annars är det bara när det är begravningar som vi träffas.

Många utav mina kusiner, fastrar, farbror och andra släktingar har jag inte träffat på flera år (vilket i och för sig varit bra då vi tidigare endast träffats på begravningar...) och denna gången var det en större släktträff, ytterligare en generation tillbaka, dvs från alla som härstammar från min farfars far och farfars mor och nedåt i släktleden, alla vi som heter Årebo (ja, alla heter inte det men åh, så många med namnet Årebo som man fick träffa). Jag gissar på att vi är ett 50-tal som har detta efternamn nu, eller kanske t.o.m något mer. Det var min farfar och hans 7 syskon som tog detta namnet 1944.
Nåja, jag ska nog inte gå in på mer detaljer om detta (det intresserar nog inte många läsare, hihi....). Det var mycket trevligt att få träffa både bekanta och nya obekanta släktingar :)

Nu har jag en enda arbetsdag kvar, sedan har jag semester - i hela 5 1/2 vecka, Det känns lyxigt :)
Tre utav veckorna är redan inplanerade, två veckor i USA och en vecka i Turkiet. De andra dagarna här hemma i Sverige får mestadels bli slappardagar (och sparsamma dagar) då jag förmodligen lär ha en sinande plånbok :)

Grabbarnas resväskor är packade till knappt hälften (bra jobbat). Min resväska är än så länge tom, men det lär den inte vara imorgon.....pass, biljetter, Visa, internationellt körkort är nu ordnade. På torsdag skall håret fixas och inväxling av pengar.....ja, det är mycket att tänka på innan man skall resa....har nog lite resfeber. Kommer allt att fungera som jag hoppas? Hittar jag med bil i USA, hinner vi med allt som jag tänkt mig i New York, kommer grabbarna få den önskeresa som de ivrigt väntar på? Ja, det blir nog toppen, tror jag.