Ringde Lundby sjukhus i morse då jag sedan igår haft tilltagande smärta samt en jättesvullnad (stor bula) i ljumsken. Tänkte att det kanske kunde vara en infektion i såret, så bäst att kolla upp det för säker hets skull.
Fick tiden 10.00 och kom in strax efter 10.30. I väntrummet under den halvtimmen kom en hel del folk och alla blev inkallade före mig. Tyckte det var lite konstigt då jag hade fått en tid så jag frågade ang detta och fick svaret: - Oj, då har vi gett dig fel tid, vi kunde först kl 10.30 så det var den tiden du skulle komma. Jaha, det var ju mindre kul. Nåja, en halvtimme var ju inte så farligt att vänta i och för sig, men onödigt om jag inte hade behövt det....
Väl inne så kom även en läkare förbi och tittade på den enorma bulan och konstaterade inre blödning som kroppen själv får ta hand om, men det kan dröja flera månader innan bulan försvinner.....varför ska jag alltid råka ut för komplikationer? Minns ju min brännskada i foten som jag fick infektion i. Tur i alla fall att det inte var någon infektion nu.
De passade på att plocka bort stygnen också, så slipper jag komma in dit på måndag för detta. Så nu skall det tejpas med kirurgtejp helst i ett år och inte sola på ett år heller. Nåja, jag brukar ju ändå inte bli brun som en pepparkaka, så benen får väl vara vita i sommar :)
En sak som är lite jobbigt är att när jag köpte denna kompressionstrumpa (stödstrumpa) så finns det olika storlekar för bredden och jag skulle ha storlek M. Men längden då? Varför görs inte olika storlekar i längd? Hur mycket jag än drar i den täcker den inte hela låret som den ska utan slutar nästan på halva låret, mitt på ett av såren dessutom.
Samma sak är det många gånger när man köper jeans. På herrjeans köper man storlek i både längd och bredd men damjeans har bara olika storlekar i bredd oftast. Då får man titta på de få jeans som det står X-long i, och då blir utbudet genast mycket mindre. Tror tillverkarna att män är olika långa men kvinnor har samma längd?
På vissa postorderföretag erbjuds byxor i två eller tre olika längder. Erbjuds det i två olika längder är oftast båda längderna för korta i innerlängd. Där förlorar postorderföretagen kunder, de kvinnor med extra långa ben.
Nu är det vila med benet i högläge igen och fortsätta på min bok.
Ha en go dag alla.
Skriver här om både stora och små händelser, roliga och mindre roliga saker man upplever, så som livet är....
Translate
onsdag 27 april 2016
måndag 25 april 2016
Fick en chock idag och barnen också....
Har varit på passmyndigheten ikväll och gjort pass för mig och mina barn. Vi kom kl 15.45 och det var 70 nummer före oss. Jag trodde det skulle ta minst 3 timmar och hade laddat med en god bok. Grabbarna gick iväg till 5:an huset och jag stannade dels kvar och vaktade vår tur samt att benet behöver vila, jag kan inte gå omkring för mycket efter min åderbråcksoperation. Har fortfarande rätt mycket värk och äter dagligen värktabletter.
1 tim och 50 min senare var vi klara. Toppen, det gick rätt snabbt ändå. Jag ringde grabbarna när det var typ 25 nummer kvar, men i slutet tickade nya nummer på snabbt och vårt nummer hann komma upp innan grabbarna kom. Dock kom de typ en minut senare när jag stod i luckan och pratade med polisen där.
Jesper som är myndig hade inte fått med sig sin plånbok, så typiskt, men det gick bra att jag som förälder intygade åt honom genom ett papper att fylla i. Hon frågade om han skulle passa på att göra ett nytt id-kort också, men han är ju på god väg att ta sitt körkort, så det ska inte behövas. Tider är inbokade för teori och uppkörning i maj.
Polisen som vi var hos var otroligt trevlig och pratsam, Alexander passade på att skämta och skoja vilket hon uppskattade. Hon sa att vi nog inte har en enda tråkig stund hos oss när vi har Alexander :)
En annan sak chockade mig verkligen idag. Deras pappa Ulrik hade fyllt i papper för våra två yngsta barn, Alexander och Felix eftersom vi har gemensam vårdnad och att han inte närvarade. Men så var det tydligen inte. Ulrik och jag har gemensam vårdnad om Felix men om Alexander har tydligen jag ensam vårdnad om. Det hade jag ingen aning om och inte Ulrik heller. Väldigt konstigt då jag aldrig har ansökt om någon ensam vårdnad. Våra barn har vi halva tiden var och tar alltid alla beslut kring barnen tillsammans. Jag undrar hur det kan bli så, ensam vårdnad om ett av barnen utan att varken jag eller Ulrik har ansökt om detta och inte skrivit på några sådana papper heller.....Nåja, nu är det knappt ett år kvar och sedan är ju Alexander myndig han också.
Nu vet vi hur långa vi är allihop, det var ju ett tag sedan vi mätte oss.Jag är 180, Jesper är 182, Alexander är 187 och Felix är 174. Felix har dock inte vuxit färdigt ännu, så han växer nog om både mig och Jesper.
Nu är det skönt att vara hemma och lägga upp benet i högläge igen.
tisdag 19 april 2016
Operationen klar!
Igår opererade jag mig för åderbråck i ena benet och jag vet inte för vilken gång i ordningen. Gör det nog typ var 5:e år. Inom 3 månader skall jag operera andra benet också. Att de inte kan operera båda benen samtidigt, det hade både sparat mig, sjukhuset och skattebetalarna tid och pengar.
Nåja, allt gick bra och jag har lite värk men det får man ju räkna med. Nu är jag sjukskriven i 2 veckor och skall passa på att försöka läsa lite böcker och bara koppla av här hemma.
Första veckan går nog bra, har ju mina grabbar här hemma också och till helgen kommer min mamma och min syster hit och hälsar på. Men nästa vecka kommer tiden gå långsammare när man inte jobbar, får hitta på lite förströelse här hemma på dagarna....
Jag kom till sjukhuset kl 8.15 igår och var den 3:e utav 4 som skulle opereras från det det gemensamma rummet vi hade. Jag kom in kl 11.15 till operationen och den skulle ta en timme samt ett par timmar för att vakna upp från narkosen efteråt. Jag åkte hem kl 16.30-tiden, fick skjuts av en granne både dit och hem, det är jag mycket tacksam för. Just nu är hon och handlar åt mig också. Skönt med goa vänner som hjälper en :)
Till höger ser man hur benet är målat med en svart tuschpenna, det var mycket ritande på benet :)
Här under syns när jag är färdig, det blödde igenom rejält på flera ställen som de var inne på.
Sista bilden med en vit stödstrumpa som jag skall ha i 2 veckor, det har redan blött igenom till den också i knävecket.
Skönt att ena benet nu är klar, jag hoppas på ett gott resultat som helst varar i mer än 5 år denna gången.
En läkare sa till mig att det oftast räcker med att operera sig en gång (för 90 %) men för 10 % så kan det växa ut nya. Är inte det typiskt att jag råkar tillhöra dessa 10 %?
Nåja, livet kan vara sämre, så jag får vara glad över att jag kan operera bort det tillfälligt i några år i alla fall :)
Nåja, allt gick bra och jag har lite värk men det får man ju räkna med. Nu är jag sjukskriven i 2 veckor och skall passa på att försöka läsa lite böcker och bara koppla av här hemma.
Första veckan går nog bra, har ju mina grabbar här hemma också och till helgen kommer min mamma och min syster hit och hälsar på. Men nästa vecka kommer tiden gå långsammare när man inte jobbar, får hitta på lite förströelse här hemma på dagarna....
Jag kom till sjukhuset kl 8.15 igår och var den 3:e utav 4 som skulle opereras från det det gemensamma rummet vi hade. Jag kom in kl 11.15 till operationen och den skulle ta en timme samt ett par timmar för att vakna upp från narkosen efteråt. Jag åkte hem kl 16.30-tiden, fick skjuts av en granne både dit och hem, det är jag mycket tacksam för. Just nu är hon och handlar åt mig också. Skönt med goa vänner som hjälper en :)
Till höger ser man hur benet är målat med en svart tuschpenna, det var mycket ritande på benet :)
Här under syns när jag är färdig, det blödde igenom rejält på flera ställen som de var inne på.
Sista bilden med en vit stödstrumpa som jag skall ha i 2 veckor, det har redan blött igenom till den också i knävecket.
Skönt att ena benet nu är klar, jag hoppas på ett gott resultat som helst varar i mer än 5 år denna gången.
En läkare sa till mig att det oftast räcker med att operera sig en gång (för 90 %) men för 10 % så kan det växa ut nya. Är inte det typiskt att jag råkar tillhöra dessa 10 %?
Nåja, livet kan vara sämre, så jag får vara glad över att jag kan operera bort det tillfälligt i några år i alla fall :)
onsdag 13 april 2016
Äntligen kan det vara över.....
Jag har aldrig klarat av en sak som borde vara enkel, och lär nog aldrig klara av det heller.....vadå? Jo, att kunna putsa fönster perfekt, eller ja, åtminstone godkänt. Jag får alltid några ränder hur jag än gör. Putsar lite i taget på fönstret, gnuggar efterhand med knölat tidningspapper m.m. Hur kan en sådan enkel sak vara så svår?
En annan sak som stör mig är denna kontroll på vad jag gör på internet. För några daggar sedan lade jag ut en annons på min skänkessida angående ett stjärngosselinne och jag googlade på detta då jag fick blackout och inte kom på snabbt nog vad det heter (fastnade på lucialinne). Nåja, hur som helst så får jag nu på min facebook en massa reklam om stjärngosselinnen från olika företag. För några månader sedan googlade jag på Aiya Napa i Cypern som min ene som skulle resa till i sommar (vilket tråkigt nog inte kommer bli av). I flera veckor kom det annonser om Cypern och resor till Ayia Napa. Detta blir lite irriterande....i alla fall alla dessa stjärngosselinnen som dyker upp varje dag nu. (Och nu googlar jag ju en bild till, för att ha till denna blogg, hihi....)
En sak gjorde mig dock extra glad idag. Ni som har följt mig vet nog att jag har haft (och fortfarande har) problem med en illaluktande doft i köket vilket jag och även andra refererat till en död råtta. I ett par dagar har flera personer från min bostadsförening Balder och andra arbetare som de har kontaktat varit hemma hos mig för att få veta vad detta kan bero på.
Idag var 4 män här och de konstaterade att det som luktar är min golvmatta i köket. Den är säkert inte bytt sen husen byggdes på -70-talet och förmodligen är det en skarv som gått upp och att luft har kommit in där och skapat denna doft som uppkommit vid nu 3 tillfällen.
Detta betyder att jag nu får en ny golvmatta i köket och jag ska gå dit imorgon för att välja matta. YES!! Den mattan jag har nu är både ful och sliten och jag tar gladligen emot en ny matta. Nu ska man bara bestämma vilken matta och vilken färg. Detta ser jag fram emot, både att få ny matta och att förhoppningsvis en gång för alla få bort lukten.
En annan sak som stör mig är denna kontroll på vad jag gör på internet. För några daggar sedan lade jag ut en annons på min skänkessida angående ett stjärngosselinne och jag googlade på detta då jag fick blackout och inte kom på snabbt nog vad det heter (fastnade på lucialinne). Nåja, hur som helst så får jag nu på min facebook en massa reklam om stjärngosselinnen från olika företag. För några månader sedan googlade jag på Aiya Napa i Cypern som min ene som skulle resa till i sommar (vilket tråkigt nog inte kommer bli av). I flera veckor kom det annonser om Cypern och resor till Ayia Napa. Detta blir lite irriterande....i alla fall alla dessa stjärngosselinnen som dyker upp varje dag nu. (Och nu googlar jag ju en bild till, för att ha till denna blogg, hihi....)
En sak gjorde mig dock extra glad idag. Ni som har följt mig vet nog att jag har haft (och fortfarande har) problem med en illaluktande doft i köket vilket jag och även andra refererat till en död råtta. I ett par dagar har flera personer från min bostadsförening Balder och andra arbetare som de har kontaktat varit hemma hos mig för att få veta vad detta kan bero på.
Idag var 4 män här och de konstaterade att det som luktar är min golvmatta i köket. Den är säkert inte bytt sen husen byggdes på -70-talet och förmodligen är det en skarv som gått upp och att luft har kommit in där och skapat denna doft som uppkommit vid nu 3 tillfällen.
Detta betyder att jag nu får en ny golvmatta i köket och jag ska gå dit imorgon för att välja matta. YES!! Den mattan jag har nu är både ful och sliten och jag tar gladligen emot en ny matta. Nu ska man bara bestämma vilken matta och vilken färg. Detta ser jag fram emot, både att få ny matta och att förhoppningsvis en gång för alla få bort lukten.
tisdag 5 april 2016
Har gjort årets goda gärning
Idag har jag gjort årets goda gärning....
Jag har i en veckas tid försökt skänka bort min dubbelsäng då jag nu har skaffat mig en bättre dubbelsäng. Flera har på olika skänkes och säljsidor visat intresse men ingen har gjort slag i saken och hämtat den.
Idag hörde ett indiskt par av sig och ville ha sängen. De studerar på högskolan Chalmers här i Göteborg och har bott här i ett år utav fem.
Så dels blev det till att använda sin engelska då de knappt kunde någon svenska och de var först här och tittade på den och bad mig ringa efter en stor taxibil som skulle köra den till deras studentboende nära Sahlgrenska sjukhuset.
Men som jag misstänkte så ville inte Taxi Göteborg köra en dubbelsäng så jag tänkte att jag gör väl en god gärning och kör hem sängen åt dem.
Sagt och gjort så tog detta 3 timmar totalt och två vändor dit allt som allt och detta på Felix födelsedag.
Så Felix och ja även Alexander fick vänta tills klockan 21.30 innan vi firade dem med presenter och lite tårta.
Jag hann prata en hel del med mannen från Indien och höra vad han tyckte om Sverige och om svenskar och vi hade intressanta samtal om detta.
Det första han reagerade på när han kom till Sverige var vårt sätt att köa. Vi köar snällt och fogligt överallt och ingen går före någonstans. Jag sade att jag har hört att vi svenskar är nog bäst i världen på att köa. Så är det inte i Indien, där köar man inte på led....
Vi svenskar har tydliga regler som vi följer, bla i trafiken. Trafiken i Indien är kaotisk, här i Sverige följer alla våra trafikregler. Varje vända han och jag körde sängdelarna fram och tillbaka (4 enkelresor) fick jag påminna honom om att ta på sig bilbältet. I Indien behöver bara chauffören ha bilbälte på sig, här i Sverige måste alla passagerare ha på sig bälte (vilket jag tycker är en självklarhet, vid en krock spelar det ju ingen roll om man är chaufför eller sitter på annan plats i bilen, man blir lika skadad oavsett var man sitter obältad).
Han sa att det är dyrt i Sverige men att vi tjänar 10 gånger mer i lön här än i Indien och att våra löner är mer lika oavsett yrke än det är i Indien. Där tjänar de fattigaste typ 20:- per månad och de rikaste ofantligt stora summor.
I Indien ska barnen försörja sina föräldrar när de blir äldre, det behöver man inte här då staten ger pension när man blir äldre. Han tycker att vi betalar mycket skatt men att vi får mycket för skatten också, fri skolmat, fri sjukvård och tandläkarvård upp tills man blir över 20 och mycket mer. I Indien får man betala för allt, det är inte subventionerat som mycket är här i Sverige vilket gör att alla i Sverige kan få läkarvård för en billig peng.
Jag frågade vad han tyckte var sämre med Sverige och fick till svar att svenskar är reserverade och håller oss för oss själva, vi är inte så utåtriktade samt att vår mat är lite blek, vi använder inte så mycket kryddor. Ja, det kan jag förstå, både att vi svenskar inte hörs och syns så mycket samt att maten i Indien är ju väldigt stark, så vår svenska mat är nog rätt smaklös för dem.
Det var trevligt att prata med dem och de sa att när de kommit i ordning i sin studentlägenhet så skulle de bjuda mig på indisk mat. Låter kul, men vi får väl se, jag räknar inte med att detta blir av.
Nu är jag trött efter denna kvällen.
Sov gott.
Jag har i en veckas tid försökt skänka bort min dubbelsäng då jag nu har skaffat mig en bättre dubbelsäng. Flera har på olika skänkes och säljsidor visat intresse men ingen har gjort slag i saken och hämtat den.
Idag hörde ett indiskt par av sig och ville ha sängen. De studerar på högskolan Chalmers här i Göteborg och har bott här i ett år utav fem.
Så dels blev det till att använda sin engelska då de knappt kunde någon svenska och de var först här och tittade på den och bad mig ringa efter en stor taxibil som skulle köra den till deras studentboende nära Sahlgrenska sjukhuset.
Men som jag misstänkte så ville inte Taxi Göteborg köra en dubbelsäng så jag tänkte att jag gör väl en god gärning och kör hem sängen åt dem.
Sagt och gjort så tog detta 3 timmar totalt och två vändor dit allt som allt och detta på Felix födelsedag.
Så Felix och ja även Alexander fick vänta tills klockan 21.30 innan vi firade dem med presenter och lite tårta.
Jag hann prata en hel del med mannen från Indien och höra vad han tyckte om Sverige och om svenskar och vi hade intressanta samtal om detta.
Det första han reagerade på när han kom till Sverige var vårt sätt att köa. Vi köar snällt och fogligt överallt och ingen går före någonstans. Jag sade att jag har hört att vi svenskar är nog bäst i världen på att köa. Så är det inte i Indien, där köar man inte på led....
Vi svenskar har tydliga regler som vi följer, bla i trafiken. Trafiken i Indien är kaotisk, här i Sverige följer alla våra trafikregler. Varje vända han och jag körde sängdelarna fram och tillbaka (4 enkelresor) fick jag påminna honom om att ta på sig bilbältet. I Indien behöver bara chauffören ha bilbälte på sig, här i Sverige måste alla passagerare ha på sig bälte (vilket jag tycker är en självklarhet, vid en krock spelar det ju ingen roll om man är chaufför eller sitter på annan plats i bilen, man blir lika skadad oavsett var man sitter obältad).
Han sa att det är dyrt i Sverige men att vi tjänar 10 gånger mer i lön här än i Indien och att våra löner är mer lika oavsett yrke än det är i Indien. Där tjänar de fattigaste typ 20:- per månad och de rikaste ofantligt stora summor.
I Indien ska barnen försörja sina föräldrar när de blir äldre, det behöver man inte här då staten ger pension när man blir äldre. Han tycker att vi betalar mycket skatt men att vi får mycket för skatten också, fri skolmat, fri sjukvård och tandläkarvård upp tills man blir över 20 och mycket mer. I Indien får man betala för allt, det är inte subventionerat som mycket är här i Sverige vilket gör att alla i Sverige kan få läkarvård för en billig peng.
Jag frågade vad han tyckte var sämre med Sverige och fick till svar att svenskar är reserverade och håller oss för oss själva, vi är inte så utåtriktade samt att vår mat är lite blek, vi använder inte så mycket kryddor. Ja, det kan jag förstå, både att vi svenskar inte hörs och syns så mycket samt att maten i Indien är ju väldigt stark, så vår svenska mat är nog rätt smaklös för dem.
Det var trevligt att prata med dem och de sa att när de kommit i ordning i sin studentlägenhet så skulle de bjuda mig på indisk mat. Låter kul, men vi får väl se, jag räknar inte med att detta blir av.
Nu är jag trött efter denna kvällen.
Sov gott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)