Tur i oturen/fräckhet och irritation....

Idag har jag och Jesper övningskört som vanligt då det är söndag. Idag gjorde vi också en god gärning då vi hjälpte två medlemmar från min skänkessida med att flytta ett glasbord mellan de bådas adressser. Hon som fick glasbordet hade inget bord alls i sitt vardagsrum och blev så jätteglad. Hon sade dessutom att hon bara älskar just glasbord. Hon gav Jesper en hundralapp som tack för att han ställde upp med körning och bärhjälp av bordet och då blev Jesper också väldigt glatt överaskad. Han sa: -Behöver du mer hjälp framöver så säg bara till. Hihihi...
 
Sedan åkte vi till pappersåtervinningen och sen till Backaplan för att köpa en tavelram till hans plansch som han vill få inramad. Väl framme vid ÖB såg vi att skylten var borta - så typiskt.
Både jag och Jesper har många gånger pratat om när skylten ska trilla av nästa gång, då den sitter så dåligt med magnetremsan. Den trillade av en gång i början då vi körde omkring på en stor tom parkeringsplats, men där var det ju lätt att hitta den. Så nu har då Jesper kört omkring utav skylt från biskopsgården till Backaplan. Jag fick köra tillbaka för att se om vi skulle råka ha turen att hitta den på vägen igen och det gjorde vi faktiskt. Den låg kvar vid pappersåtervinningen, förmodligen trillade den av då vi (Jesper) stängde bagagelyckan för hårt. Ibland ska man ha tur i oturen!


Jag passade på att handla lite på Coop när jag var på Backaplan och det var rätt långa köer. Sedan kom en kassörska till och sa att det går bra i kassa 3 också. De två framför mig gick då över till den kassan och jag backade för att släppa fram dem. Det paret som stod bakom mig började också röra på sig och kom helt plötsligt framför mig när jag gjorde plats de två framför att kunna byta kö.
Jag blev mycket irriterad och sa bara: -Jaha (rätt högt så de hörde minsann) men de vände sig inte ens om. Jag stirrade på dem länge ifall de skulle släppa förbi mig som faktiskt stod före dem i kön men de stirrade själva bara framåt (jag är övertygad om att de kände mina blickar i nacken men att de låtsades om som ingenting). Min irritation gjorde att jag sedan var "tvungen" att hård och bestämd nästan slänga upp mina varor efter dem, och störde mig på att jag inte sa ngt mer.....men tror att de borde ha insett min irritation som släpper fram två kunder framför mig när de själva tränger sig förbi mig i kön - så gör man inte tycker jag.....
Nåja, efteråt när jag gick ut från affären så tänkte jag ändå att jag hade ju inte bråttom ändå, så att jag fick stå i kö i några minuter extra gjorde väl inte så mycket, men tänk så lite som behövs för att skapa irritation hos andra.....
Må gott alla läsare!
/Åsa