Så är denna dag kommen - igen!

Idag är det Sveriges nationaldag och för mig innebär det bara en enda sak numera - det är årsdagen då min lillasyster lämnade oss i stor sorg. Har skrivit det förr, men hon blev endast 48 år och nu var det 3 år sedan hon gick bort. Idag har jag varit på firande av Göteborg 400 år (egentligen skulle det varit för två år sedan men pandemin gjorde att detta sköts upp i två år) och jag funderade ett tag på om jag skulle gå iväg och ha trevligt eller inte. Jag kan få lite dåligt samvete för att jag roar mig en sån här dag, samtidigt måste ju jag och vi andra nära till Sofia fortsätta leva. Jag gör som jag har gjort de senaste åren - skriver ett blogginlägg som minne av min syster. Denna dag tänker jag tillbaka på vårt liv tillsammans, min syster och jag, framförallt om vår uppväxt i Tibro. alla lekar vi gjorde, våra gemensamma vänner i området vi bodde i, när vi lekte tillsammans i vår trädgård, alla pyssel vi sysslade med. Bla så krossade vi vita stenar till småsmulor som vi limmade fast på bokmärken - då såg det ut som det var glitter på bokmärkena. Vi lekte ofta skola - jag var lärare och hon var elev. Sofia lärde sig att läsa och skriva innan hon började lekis (förskoleklass, men det hette lekis på den tiden) och jag tar åt mig äran lite av att hon lärde sig detta. Hon började dessutom skolan ett år tidigare, egentligen för att alla hennes kompisar i området var ett år äldre och Sofia är född 5 februari, så det var inte så mycket senare än hennes kompisar. Sen flyttade jag hemifrån till Jönköping där jag pluggade på lärarhögskolan och Sofia kom då och då och hälsade på och som hos mig vissa helger. Efter utbildningen flyttade jag till Göteborg och även här kom Sofia och hälsade på då och då. Jag åkte förstås hem till Tibro också, men det blev inte lika ofta i slutet. När jag fick mina tre grabbar blev det oftare Sofia och hennes kille samt min mamma kom ner till Göteborg istället. Jag saknar dig fortfarande Sofia - och tänker på dig då och då och då känns det i magen - och i hjärtat. Slutligen vill jag skriva att man ska verkligen leva och göra det man har planerat och önskat - man vet aldrig hur länge livet blir. Skriver mitt mott som jag alltid haft: "Ångra hellre något du gjort - än att ångra att du aldrig gjorde det" - det vill säga, försök genomföra dina mål, gör det som står på din checklista,res till dina drömresemål med mera. Ha en härlig nationaldag! Ps - verkar hänt något så jag kan inte lägga till foton, får titta på detta inför nästa blogginlägg.

Till minne av min lillasyster

Så kom ännu en dag då jag minns min lillasyster lite extra. Idag är hennes födelsedag och hon skulle fyllt 51 år. Hon fick leva tills hon blev 48 år, så nu har det gått 2 1/2 år sedan hon gick bort, mitt i början av pandemin. Hon dog dock inte av covid utan av en hjärnblödning. Kanske spelade coviden en roll ändå då hon isolerade sig för säkerhets skull emot pandemin, så hon var mest hemma i 3 månader och en orsak till hjärnblödning är stillasittande och inaktivitet. Hon hade haft två stroke innan dess också. Sedan är det nog kopplat till hennes svåra diabetes. Hon inväntade att få en andra njurtransplantation. Den första njuren hon fick hade hon rätt länge, tror det var i 10-12 år. Nog om ledsamheter nu, jag vill minnas henne som den glada och goa syster som hon alltid var. Hon höll alltid humöret uppe trots allt hon var med om, bla var hon i slutet nära mot blindhet, hon såg otroligt dåligt. Sofia och jag träffades inte jätteofta vilket delvis beror på att vi bodde 16-17 mil ifrån varandra, men när vi träffades var det alltid roligt. Vi pratades vid i telefon oftare istället. Saknar henne och saknar att ha ett syskon. Vänner i all ära, men det är ett visst band att vara systrar. Man kommer alltid att ha varandra. När jag tänker på Sofia tänker jag mest på allt vi gjorde tillsammans under vår uppväxt i Tibro. Jag bodde i Tibro tills jag nästan fyllde 18 år, sedan flyttade jag hemifrån, först ner till Jönköping där jag studerade på Lärarhögskolan. Sen blev det Göteborg och här lär jag nog stanna resten av livet. Idag är min mamma, hennes man och Sofias sambo Christer vid kyrkogården hos Sofia. Hade det varit närmare dit och bättre väder hade jag följt med men nu skriver jag ett minnes-inlägg här på min blogg istället. Vila i frid kära syster! Idag blev det inga foton, försökte lägga in det men det strulade, så jag får välja att bara lägga ut text.

Se framåt och minnas bakåt

 Om min pappa hade levt idag så skulle han fyllt 80 år idag. Tyvärr gick han bort redan när han nyss hade fyllt 65 år, vilket är alldeles för tidigt. Så idag går mina tankar till min pappa. Så mycket han har missat, framförallt uppväxten av han barnbarn. 15 år har gått och mina barn var då 5, 8 och 10 år gamla när han lämnade oss. Nu är de vuxna, vilket också är helt otroligt, att alla mina barn är över 20 år gamla.

Jag kan tänka på att jag ofta gick ner till källaren i huset vi bodde i när jag växte upp. Där i källaren hade han sin verkstad där han ofta var på kvällarna. Han klädde om möbler och fotograferade alla möblerna han klädde om, med en polaroidkamera. Jag undrade länge efter att han gick bort var alla dessa foton tog vägen? Jag och min lillasyster gick ju igenom alla hans saker efter hans bortgång men några foton på möblerna hittade jag ej. Det var mest schack-saker - ja min pappa vann faktiskt SM i schack två gånger. Det var 1961 och 1963 tror jag. Han tävlade även utomlands på olika schackturneringar.

Sedan hade han släktforskat också och det har jag sparat men ännu inte gått igenom. Det borde jag ta tag i nån dag, eller dagar tar det nog.

Vädret, ett tråkigt ämne jag vet, men återigen, jag är inte skapt för att bo så långt norrut som i Sverige. Visst, vintrarna här i Göteborg är inte som jag minns dem när jag var barn i Tibro (mer inåt landet). Här i Göteborg är det inte så många dagar vi har snö men jag gillar verkligen inte minusgrader och att frysa när det blåser. Har alltid tyckt att jag vill ha max 2 månader höst, 2 månader vinter, 2 månader vår och att få 6 månader sommar. Som det är nu känns det som vi istället har 5 månader höst, 3 månader vinter, 3 månader vår och 1 månad sommar. Det är nu man verkligen längtar utomland och läser man på facebook så ser man många man känner som reser iväg till varmare breddgrader nu i vinter. Hörde på nyheterna också att resandet utomland har ökat med 50 % om man jämför med hur vi reste innan Covid 19. Alltså inte under pandemin utan innan den började.

Nåja, några resor kommer det att bli i år i alla fall. Alltid kul att boka in resor och se fram och längta till dessa. En resa jag och Reine planerar är att resa till Malta och därifrån ta färja över till Sicilien. Det verkar så fint både på Malta och på den italienska ön. Planer finns även en weekend till London och kanske blir det någon mer weekend också. Allt beror också på hur billiga eller dyra resor vi hittar. Att leta resor tycker jag dock är väldigt tråkigt mestadels för att det tar sån otrolig tid och när man söker på datum för flyg måste man justera dagarna hela tiden då man inte alltid får upp resor på just de dagar man tänkt sig.

Nu ska jag njuta av helgen - jag är ledig på fredagar, så skönt!

Önskar er en härlig helg också :)

Tack 2022 - välkommen 2023!

Nyårspresent

 Nu känner jag att det är dags att komma igång med min blogg igen. Det går alldeles för lång tid emellan. Sist jag skrev var i juni förra året.

Nytt år och nya utmaningar väntar!

Gör som många andra och sammanfattar förra årets händelser men håller mig kort. 

Största händelsen är att jag äntligen fick träffa på lyckan igen - har träffat en fantastiskt underbar man.

Delger er här vilka fina smycken jag fick till nyår (och jag fick faktiskt flera andra fina smycken till jul också). 

Julklapp

Dock är det bara saker och ting och det allra viktigaste med vår relation är att vi finns där för varandra, vi träffas ofta och trivs så bra i varandras sällskap. Vi har samma humor (oftast kanske jag ska skriva....), har roligt ihop och hittar på många roliga saker som vi gör tillsammans.

En av dem är att resa utomland och trots att vi bara varit tillsammans i 10 månader så har vi hunnit med tre resor, till Gdansk i Polen, Alanya i Turkiet och Wien i Österrike och fler resor lär det bli. 

Gdansk

En av de mest minnesvärda sakerna var när vi under två dagar hyrde en mc och reste upp bland bergen i Alanya och badade i kalla källor och till och med i vattenfall. Måste också tillägga att jag faktiskt var sjuk de dagarna i Turkiet men det stoppade mig inte från att nyttja dagarna ändå under veckan. Inte ville jag ligga på hotellrummet och vara sjuk. Tur att vi hyrde en mc så jag kunde sitta med bakom medans han körde och hittade otroligt bra i staden - och ja, jag hade inte kunnat köra mc ändå då jag bara har körkort för bil.

Alanya

Resan till Gdansk var vår första resa som endast kostade 1000 kr för flyg och hotell i två nätter. Väldigt fin stad, mysigt i gamla stan och fin arkitektur.

På tal om fin arkitektur, då ska man verkligen resa till Wien, jag har aldrig varit i en så fin stad som denna. Otroligt vacker och då var vi där under hösten. Kan rekommendera er som vill resa dit att resa på våren istället, då är det nog ännu finare.

Wien

Sedan har vi gjort mycket annat, promenader på öar i skärgården, åkt Oceanbus, ordnat fester för våra vänner och en massa annat som jag inte minns just nu.

2023 - ja vad väntar då? Det är väl tur att man inte vet detta ännu, skönt att inte ha livet utstakat utan man kan skapa sitt eget liv med de val man väljer.

Det jag tänker på är också saknaden efter mina nära och kära, det är i år 15 år sedan min pappa gick bort i MS, tänkt att tiden går så fort.

Det är också 2 1/2 år sedan min syster gick bort i en hjärnblödning (kanske spelade hennes diabetes en roll i det hela också). Det känns inte heller som om det har gått 2 1/2 år sedan, henne tänker jag fortfarande på då och då. Så alla ni som har syskon - var rädda om varandra.

Min härliga mamma och mina tre underbara barn har jag kvar och jag är så otroligt stolt över alla mina tre fantastiska killar. 

Jättestensskolans matsal

Vad hände mer under 2022? Ja en stor del av tiden tillbringar man på jobbet - och jag trivs fantastiskt bra på min arbetsplats. I höstas fick jag delvis nya kollegor som jag trivs väldigt bra med, att ha goa kollegor gör minst halva jobbet. Och jag vill säga att jag nog alltid haft goa kollegor, det är så viktigt.

Nu har jag bott i mitt hus i 1 1/2 år och här trivs jag också som fisken i vattnet :) 

Covid-19 håller oss fortfarande i sitt grepp och jag har nog haft covid minst tre gånger, två gånger som jag fått det konstaterad och den tredje gången testade jag mig faktiskt inte, jag bara höll mig hemma själv i en vecka. Efter varje gång så har jag klarat mig från att förlora smak och lukt men jag har varit extremt trött i många veckor efter varje gång. Jag som alltid tyckt att jag har så mycket energi och ofta många bollar i luften samtidigt och är aktiv (nja inte aktiv på träningsfronten....tyvärr men aktiv med att göra en massa saker). 

Nu känner jag fortfarande att jag inte är helt återställd sedan sista gången jag hade covid och orkar inte lika mycket som tidigare. Men jag räknar med att det också rättar till sig snart snart.

Känner stor sorg och frustration över att vi fått denna trista pandemi i världen. Vet att vi haft andra pandemier tidigare men dessa klarar vi oss utan. Så många människor som fått sätta livet till för detta fruktansvärda virus.

Läser nu igenom vad jag skrivit hittills och inser att det var rätt tråkig läsning, sorry. 

Hur som helst, nu vänder vi blad, vi hoppas Covid-19 försvinner och jag önskar alla ett fantastiskt 2023!