Så är denna dag kommen - igen!

Idag är det Sveriges nationaldag och för mig innebär det bara en enda sak numera - det är årsdagen då min lillasyster lämnade oss i stor sorg. Har skrivit det förr, men hon blev endast 48 år och nu var det 3 år sedan hon gick bort. Idag har jag varit på firande av Göteborg 400 år (egentligen skulle det varit för två år sedan men pandemin gjorde att detta sköts upp i två år) och jag funderade ett tag på om jag skulle gå iväg och ha trevligt eller inte. Jag kan få lite dåligt samvete för att jag roar mig en sån här dag, samtidigt måste ju jag och vi andra nära till Sofia fortsätta leva. Jag gör som jag har gjort de senaste åren - skriver ett blogginlägg som minne av min syster. Denna dag tänker jag tillbaka på vårt liv tillsammans, min syster och jag, framförallt om vår uppväxt i Tibro. alla lekar vi gjorde, våra gemensamma vänner i området vi bodde i, när vi lekte tillsammans i vår trädgård, alla pyssel vi sysslade med. Bla så krossade vi vita stenar till småsmulor som vi limmade fast på bokmärken - då såg det ut som det var glitter på bokmärkena. Vi lekte ofta skola - jag var lärare och hon var elev. Sofia lärde sig att läsa och skriva innan hon började lekis (förskoleklass, men det hette lekis på den tiden) och jag tar åt mig äran lite av att hon lärde sig detta. Hon började dessutom skolan ett år tidigare, egentligen för att alla hennes kompisar i området var ett år äldre och Sofia är född 5 februari, så det var inte så mycket senare än hennes kompisar. Sen flyttade jag hemifrån till Jönköping där jag pluggade på lärarhögskolan och Sofia kom då och då och hälsade på och som hos mig vissa helger. Efter utbildningen flyttade jag till Göteborg och även här kom Sofia och hälsade på då och då. Jag åkte förstås hem till Tibro också, men det blev inte lika ofta i slutet. När jag fick mina tre grabbar blev det oftare Sofia och hennes kille samt min mamma kom ner till Göteborg istället. Jag saknar dig fortfarande Sofia - och tänker på dig då och då och då känns det i magen - och i hjärtat. Slutligen vill jag skriva att man ska verkligen leva och göra det man har planerat och önskat - man vet aldrig hur länge livet blir. Skriver mitt mott som jag alltid haft: "Ångra hellre något du gjort - än att ångra att du aldrig gjorde det" - det vill säga, försök genomföra dina mål, gör det som står på din checklista,res till dina drömresemål med mera. Ha en härlig nationaldag! Ps - verkar hänt något så jag kan inte lägga till foton, får titta på detta inför nästa blogginlägg.