Mina tre söner är såklart det bästa jag har och alla tre är så fantastiska på sina olika sätt - jag älskar er alla tre oändligt mycket. Ja, ni är det som berikar mitt liv mest av allt.
Nu tänkte jag berätta om min yngste son som nyss har fyllt 12 år.
Han tar ett sånt stort ansvar över saker och ting och jag är så stolt över honom.
Varje morgon när mina barn bor hos sin pappa ser han till att själv komma upp i tid då deras pappa redan är på jobbet strax efter kl 06.00 på morgonen. Inte nog med det, han väcker alltid sina äldre tonårsbröder och ser till att de vaknar och kommer upp på morgon så de hinner till sina skolor i tid.
Han hade dock råkat väcka sina bröder i måndags på påsklovet och trodde att det var en ny skoldag - det blev hans bröder inte speciellt glada över....
Han går i 5:e klass och jag har inte behövs påminna eller hjälpa honom med en enda läxa detta året, ja han brukar inte ens ha några läxor överhuvudtaget - dem gör han i skolan. De har "elevens val" på schemat där eleverna har fått välja på olika ämnen/aktiviteter och min son valde att göra sina läxor den timmen.
Jag har föstått att han är oerhört ambitiös i skolan, sätter alltid igång med allt skolarbete direkt när lektionen börjar och arbetar på flitigt hela tiden och ligger långt fram, framförallt i matematik.
Han spelar ju schack på fritiden i en förening och då är det en fördel att ha goda matematikkunskaper och logiskt tänkande, vilket han har.
Han har full koll på alla sina träningar och matcher, när det är samling, när han behöver gå iväg m.m till schacken och fotbollen.
Han har t.o.m full koll på när det är läggdags. Jag har sagt att han skall sova senast kl 21.30. När klockan närmar sig det klockslaget då påminner han mig och säger: -Mamma, nu är klockan snart halv tio och jag skall gå och lägga mig. Jag behöver aldrig ens säga till honom en enda gång, det har han själv koll på. Förr kunde det hända att han sa till mig: - Mamma, klockan är bara 21.00 men jag är trött, får jag gå och sova nu?
När vi var i London för två år sedan, då var han bara 10 år men hade full koll på hur tunnelbanesystemet fungerade där och höll koll på när vi skulle av, vilka byten vi skulle göra och hur vi skulle åka. Jag hade en karta och han hade också en karta. Jag undrar i mitt stilla huvud om han nog inte skulle klara av att ta sig runt i London på egen hand - ja, det skulle han säkert fixa. Vilken koll han hade!
Älskar er mina underbara barn av hela mitt hjärta!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar