Nytt boende, nytt liv, ny framtid

 Det blir allt mer sällan jag skriver blogginlägg men här kommer ett till. 

Idag har mycket städats bort, allt pynt jag haft framme under Halloween åkte in till förrådet igen och nu får det gå några veckor innan julen tas fram. Brukar göra det lagom till första advent och gissar att den traditioner står sig även detta år. Det är framförallt mysigt att ta fram alla adventsstjärnor och adventsljusstakar och få sätta upp lite ljusslingor för att liva upp den tråkigt mörka årstiden. November är nog årets tråkigaste månad, kallt, regnigt, blåsigt, mörkt och långt till nästa sommar.

Har även städat undan alla fina presenter jag har fått av goa vänner sedan jag flyttade in i mitt nya hus. Nja, inte städat bort dem men tagit bort all cellofan och placerat ut de olika sakerna på olika ställen.

Hade tänkt ha en ordentlig inflyttningsfest när jag kommit iordning i huset nu under hösten men insåg ganska snabbt att jag har passat på att bjuda över mina vänner lite då och då istället, så nu har snart alla varit här ändå :)

Trivs oerhört bra i mitt nya hem men det känns ovant att bo helt själv, att barnen är utflyttade och att jag nu är helt på egen hand, men man vänjer sig succesivt. Saknar att vara i tvåsamhet och saknar mina barn. De träffar jag såklart då och då ändå. Brukar bjuda över dem på middag ibland och snart ses vi igen då min äldste som tar examen snart. Då blir det middag, presenter och att spela lite sällskapsspel. Det ser jag fram emot. Övningskör fortfarande med yngste sonen och går ibland hem till mina två äldsta barn och hälsar på dem.

Har numera skaffat både Netflix och Viaplay tillsammans med mina grabbar så utbudet på serier och filmer är ju större än att enbart ha de vanliga tv-kanalerna. Passar bra nu i höstmörkret när man inte alltid gör så mycket på de numera mörka kvällarna.

Så har även Alla helgons helg passerat och jag har tänkt extra mycket på min lillasyster som numera är i himmelen. Har tänt ett särskilt ljus för henne här hemma, då det är ca 20 mil till hennes gravplats. Vet att vår mamma och hennes sambo var där i fredags och tände ljus på plats för henne.

Tänker på Sofia då och då och extra mycket vid vissa tillfällen, såsom denna helgen. Även min pappa går min tankar till, som också är uppe i himmelen.

Nu får det bli en ny spännande serie på tv för ikväll. Imorgon är en ny vecka.

Må gott alla läsare!

En händelserik dag med en skada

 Idag måndag, har det hänt mycket, både positivt och negativt. Äntligen fick även jag också bli vaccinerad av covid-19. Jag fick Pfizer och det enda jag känt efter sprutan är att jag fick ont i armen, särskilt när jag lyfter upp armen. Så smidigt med drive-in, det gick oerhört fort, bara köra bilen rätt in i tältet, få sprutan och sedan åka ut och vila i en kvart med nedvevad ruta och därefter åka hem igen.

                                                                                                                                         

Idag hade vi fotbollsmatch lärarna mot elever i årskurs 7-9. Kul men jag skulle nog tänkt till både en och två gånger innan jag beslutade mig för att vara med. Över 50 år, otränad och dessutom ouppvärmd och ger sig in i närkamper mot stora grabbar i högstadiet som tacklas. Jag flög i backen inte bara en gång utan två gånger. Sista gången kände jag hur det vred till sig i knät och att det nästan lät som något knäcktes till inuti. 

Det gick bra att jobba klart resten av dagen, men ju längre kvällen gick, ju
mer ont fick jag i knät och det är rejält svullet, trots att jag lade mig i personalrummets soffa med benet i högläge med kyla på, i en kvart. Ringde sjukvårdsupplysningen och det troligaste scenariot är antingen en blödning eller en utsträckning av något ledband gissar jag. Ids inte åka in till akuten i alla fall, tog lite värktabletter och ska se hur knät är imorgon. Så länge knät är svullet gör de väl inte så mycket mer än att linda om knät. Tror jag går till skolsköterskan imorgon istället.

Det är inte alls lägligt att skada sig nu när det dels är skolavslutning imorgon och att semestern närmar sig och annat som väntar (berättar mer om det i nästa blogginlägg), så det är inte alls kul med en skada just nu. Fast är det någonsin lägligt att skada sig?

Hoppas nu att jag kan somna och att knät inte svullnar upp mer imorgon bitt.

Sofias minnesdag

 Vaknar och det är Sveriges nationaldag idag men det första jag tänker på är att det är idag som det är årsdagen när min lillasyster dog förra året. Så denna nationaldag kommer alltid att vara Sofias dag, liksom hennes födelsedag är.

Är ledsen och mycket tankar snurrar runt i huvudet om min syster, hennes tragiska bortgång men även fantastiska minnen som jag har av henne.

Minns hur vi lekte ihop som barn. Trots att det skiljer 5 år mellan oss så kunde vi leka tillsammans med gemensamma vänner. 

Vi växte upp i Tibro och i vårt kvarter bodde många barn som var i våra åldrar. Det räckte många gånger att gå ut på gatan eller gå till lekplatsen som låg i mitten av vår gata (gatan går runt en lekplats där många samlades). 

Där lekte vi "durken" (en sparkar bort en fotboll så långt den kan och då gömmer sig alla andra. När bollen är hämtad så letas alla upp), "Halli hallå" (en tennisboll kastas över en byggnad med ett lag på vardera sidan av byggnaden och det gällde att fånga bollen i luften), brännboll ute på gatan, "polis och tjuv", "röda vita rosen" (lektes oftast tjejerna mot killarna) och säkert en massa andra lekar som jag inte minns just nu.

Eller så gick vi till våra kusiner som bodde på samma gata och spelade bordtennis då de hade ett pingisbord.

Sedan har jag såklart fina minnen senare i livet, när jag hade flyttat till Göteborg och Sofia hälsade på och allt som vi hittade på här i denna betydligt större stad än Tibro.

Sofia - må så gott uppe i himlen, love you forever <3 <3 <3 

 Dags för årets första blogginlägg!  

De blir färre och färre men nu är jag hemma och är sjuk denna veckan så nu har jag gott om tid att skriva.

Har inte feber men halsont, hostar, nyser och rinnig näsa, så jag gick för säkerhetsskull och tog ett covid19 test igår, första gången jag gör detta test. Fick svaret i morse att det var negativt, precis som jag trodde. Tänkte väl att det är en vanlig förkylning men bra att veta.

Jag som hoppades att snart kunna vaccinera mig som de flesta andra redan har gjort som är i min ålder, men får vänta tills jag blir frisk igen.

Nu framöver är det mycket som händer, en flytt kommer ske, min yngste son tar studenten från Naturprogrammet mattespets-programmet med finfina betyg. Han har nu sökt in till Chalmers för att plugga matte eller fysik i 5 år och jag skulle bli förvånad om han inte kom in där med så fina betyg. Måste nog få skryta lite mer med att han skrev 1,9 på högskoleprovet på mattedelen, vilket är väldigt bra (och då var han ändå inte helt nöjd).

Min äldste son går också ut sin utbildning till viss del, han börjar jobba som aspirant 3 dagar senare och det ser han fram emot, nya spännande utmaningar.

För mellansonen går det bra som vanligt, han jobbar på och är i princip aldrig sjuk, åker alltid tidigt till jobbet. Hjälpsam kille som alltid ställer upp om man ber honom, ja det gör de allihop, mina barn.

Tänkt att man kan få ha förmånen att vara så stolt och lycklig över att det går så bra för alla mina tre ungar :)

På grund av äldste sonens jobb har jag nu påbörjat att göra mina sociala sidor lite mer anonyma, det är inte alltid en fördel att heta ett ovanligt släktnamn. Hade varit enklare att heta Johansson, Andersson, Karlsson eller liknande.

Nu är min facebooksida enbart för vänner så alla följare jag hade, hela 523 personer är nu borta. Förresten, varför vill så många okända följa min sida har jag många gånger undrat. Vissa har jag sett är vänner till några av mina vänner, några är med på min skänkessida men många är till och med namn med helt oläsliga alfabet. 

Imorgon ska jag ta mig tid att även rensa bland de vänner jag har, vem behöver 760 vänner på facebook? Ibland undrar man varför man tackat ja till de man inte känner eller ens vet vilka de är.

Jo, en sak till som är ett otroligt sammanträffande angående facebook. Jag ändrade mitt namn till mitt förnamn samt mitt andranamn och då skrev en kusin till mig och undrade var mitt andranamn kom ifrån. Hon heter nämligen likadant i andranamn och med samma stavning (Catrin). På min mammas sida är det bara 6 barn varav två utav oss har samma andranamn. Jag frågade min mamma om det men hon hade ingen aning. Det är inget släktnamn i alla fall. Tydligen gillade min mamma och min moster samma namn bara. Googlade lite på både namnet Åsa och namnet Catrin, de är ungefär lika vanliga (eller ovanliga) och som väntat var det mest vanligt på 60-talet och 70-talet att få dessa namn. Har man inget att göra är det ibland kul att bara googla på olika saker.

Vad är det för flytt kanske någon undrar? Ja det kommer jag berätta mer om en annan gång - då får jag ytterligare ett uppslag till ett blogginlägg.

Kanske dags att leta upp en bra serie att börja titta på, nu när man ändå är hemma från jobbet. Detta är min andra dag och jag är redan uttråkad. Att det är så trist att bara vara hemma, är inte van vid det. Det ska man väl vara glad över att man sällan är sjuk, jag gillar ju att jobba. 

Ha en go vecka, nu längtar jag till varmare sommarväder!

Hälsningar Åsa!