
Tråkigt att de slutar då båda grabbarna är duktiga i innebandyn samt att jag tycker att det är bra att de har något inplanerat några kvällar i veckan. Dessutom är det bra att få samhörigheten med de andra grabbarna i en lagsport. Men som sagt jag kan ju inte tvinga dem att fortsätta. Min 14-åring kommer att läsa till konfirmation så då har han en kväll i veckan som han kommer iväg på något vettigt. Sedan är ingen av dem några som sitter här hemma ofta vid datorn, x-boxen eller PS3:n speciellt ofta, 14-åringen är ute och spelar fotboll med kompisarna.Hm, jag är nog själv betydligt oftare vid laptopen än vad de är......

Jag har alltid varit så van vid att de har hållit på med någon idrott, 16-åringen har hållit på med gymnastik, fotboll, ishockey, pingis och innebandy i varierat antal år. 14-åringen har nästan gjort detsamma, gymnastik, fotboll, pingis och innebandy. Störst framgångar hade han i pingisen där han var bland de 5 bästa i sin åldersklass och har en uppsjö med pokaler.

Den enda fördel jag nu kommer på, att man bara har ett barn som nu idrottar, är att man inte behöver lägga all den tid på körningar till alla träningar, matcher, cuper m.m som man har gjort under åren. Fast jag kör gärna och tittar gärna på när de spelar matcher, jag kommer att sakna detta.

Funderar även hur min fortsatta "karriär" som innebandyspelare blir.......har ju ett skadat knä och litar inte riktigt på knät om jag tex hamnar i närkamp..... Jag ska testa att träna lite innebandy ett par gånger med veteranlaget och se hur det känns. Fick jag välja skulle jag absolut inte sluta med det, men jag kanske inte har något val. Vi får se.....
/ Åsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar