Så har Sveriges nationaldag kommit igen och ännu ett år har gått. Det är nu på dagen två år sedan min lillasyster lämnade oss i stor sorg.

Hon har under stor del av sitt liv fått kämpa med sin diabetes och vad den följde med i andra krämpor under åren. Hon fick en ny njure som hon hade i många år och nu i slutet av hennes liv så var det dags för ännu en ny njure och att påbörja en dialysbehandling igen.

Hon hade råkat ut för två stroke tidigare och tagit sig ur dem men när hon fick en hjärnblödning blev det en för stor påfrestning för henne. Hon överlevde den i 3 veckor och då trodde vi att hon även denna gång skulle kämpa sig igenom detta.

Sofia har alltid varit en stor kämpe, hon har alltid anpassat sig till nya situationer som har påverkat henne under åren.

Idag när det är Sveriges nationaldag är det för mig en dag då jag istället tänker och hyllar min lillasyster.

Hon är mitt enda syskon och även om vi inte alltid hade tät kontakt så var våra kontakt alltid djup och nära när vi träffades eller pratade med varandra. Sen pandemin kom så pratades vi vid ofta. 

Hon var rädd för att drabbas av covid och höll sig hemma i sin lägenhet hela tiden och umgicks ej med några andra. Nackdelen med att bara vara hemma är bla stillasittande vilket är en bidragande orsak till att få hjärnblödning, så ibland har jag tänkt att hon ändå drabbades av pandemin fast på detta sätt istället.

Hur som helst, istället för att bara skriva nedstämda saker så vill jag lyfta upp min syster.

Hon var omtyckt av många, och när jag åker hem till Tibro brukar jag ofta hälsa på en av hennes bästa vänner som jobbar i Tibros bästa blomsteraffär. Jag minns hur mycket de två lekte som barn och vet att de alltid har hållit kontakt med varandra under åren.

På vår gata i stan - nja i Tibro kommun, en stad kan man inte kalla Tibro för - minns jag att vi alltid var ute varje dag efter skolan och där träffade man alltid på andra barn som vi lekte med. På vår gata bodde det väldigt många barn som var i vår ålder, flera gick i samma klass som både mig och Sofia.

Vi hade flera kusiner som bodde på samma gata som vi också umgicks med, vi gick bla hem till Johanssons och spelade ofta rundpingis där.

Annars var vi mestadels ute och lekte lekar eller spelade brännboll.

Må så gott i himmelen min älskade lillasyster <3 Älskar dig <3 

Sofia 50 år!

 Så kom då dagen då min lillasyster skulle fylla 50 år. Vet att planen var att hon och hennes sambo Christer skulle åkt iväg på en härlig resa, det gjorde de när Christer fyllde 50 och hade då planerat att göra det även när Sofia sedan fyllde jämt.

Ja Sofia, du är fortfarande lika saknad och mina tankar går fortfarande ofta till dig. Många gånger jag tänker: - tänkt om du fanns idag....

Du hade fått se hur jag nu bor, då jag har flyttat in till ett hus här på Hisingen och kunnat hälsa på mig då och då och bo med mig några dagar här i Göteborg. Ja, både du; Christer och vår mamma skulle kommit hit då och då för att umgås.

Hur skulle du se ut idag? Du har alltid gillat att ändra din frisyr, allt från både rakare hår till lockigt, ibland ganska långt hår till lite kortare och vilken färg. Du har haft många olika varianter mellan blont till mörkbrunt hår. Hur hade du sett ut idag om du levt?

Hade du fortsatt jobba på bouleklubben? Där var vi och hälsade på dig och spelade lite boule, det var en kul helg i Skövde.Varför är livet så orättvist, varför skulle du inte få uppleva din 50-årsdag? Du gick ju bort alldeles alldeles för tidigt. 

Jag hoppas du sitter där uppe på ett litet fluffigt och gulligt moln och kan följa dina näras liv på håll och se hur vi lever vidare våra liv, dock utan dig här. Det har och är fortfarande jobbigt för oss att du inte kan vara med och leva det tillsammans med oss.

Du samlade på nallar och idag vet jag att mamma och Christer åker bort till kyrkogården för att besöka dig och då har de med sig en nalle till dig som de lämnar där du finns. Själv har jag tyvärr varit sjuk i covid i veckan och stannar här hemma i Göteborg och kurerar mig.

Jag har två nallar som är från dig som alltid finns i mitt sovrum som jag ofta tittar på och tänker på dig. Nallarna är ett av flera minnen som finns bevarade här hemma hos mig plus flera uppsatta foton.

Må gott min kära lillasyster, jag älskar dig <3 

din storasyster Åsa

Välkommen 2022!

 Då är det dags att summera året 2021 som nu "runnit ut" och välkomna 2022. 

Som de allra flesta år har det varit en salig blandning av både mycket gott som hänt men även en hel del som gjort ont.

Jag har köpt mig ett nytt boende som jag trivs otroligt bra i. Njuter av att vara här hemma i mitt lilla hus (ett parhus inte så långt från där jag bodde tidigare och fortfarande nära mitt jobb).

Jag fick huset utbyggt med en större hall (på fotot ser man "hålet" som nu är utbyggt till en extra hall) och renoverad på insidan så jag har ett större vardagsrum och därav ett sovrum mindre. Men jag har fortfarande två sovrum och det räcker, samt en walk in closet som jag alltid velat ha :)

Min relation tog slut vilket tog mig hårt och jag blev riktigt deprimerad

över allt som hände. Men man tar sig upp igen och nu känns allt mycket ljusare och man går vidare i livet. Nu när 2022 har kommit vänder jag blad och påbörjar mitt nya liv på riktigt, nu när jag mår bättre igen.

Min äldste son tog sin efterlängtade examen och har börjat jobba med det han utbildade sig till. 

Min mellanson är så duktig på sitt jobb och fick en väldigt bra löneförhöjning vilket är ett tecken på hans kunskap. Ja, det han gillar och går in för, det blir han duktig på. Han ställer alltid upp också när man frågar honom om hjälp vare sig det gäller att köra och hämta sin mamma eller hjälpa mig med bilen eller annat (har bla hjälpt mig när jag fått punktering m.m.). 

Min yngste son kom in på den utbildning han sökte in till på Chalmers men tar nu en paus i studerandet och har börjat jobba istället. Trots att han bara är 19 år och inte har någon tidigare arbetslivserfarenhet fick han flera jobb som han sökte. Han verkar trivas med det senaste jobb han har nu och går en utbildning där via dem. Planen är sedan att ta upp studerandet på Chalmers till hösten igen. Tror det är bra att komma ut och prova på att jobba lite emellan då hans studier är antingen 5 år eller t.o.m 5 1/2 år till. Det har varit tungt med all pluggande på distans för honom, ja förmodligen för alla studenter under denna pandemi.

En pandemi som man verkligen önskar försvinner 2022, eller försvinner helt lär den nog inte göra men att den minskar rejält så vi kan försöka återgå till det vanliga livet igen med resor och annat som vi gjorde före covid19.

Hur som helst är jag verkligen stolt över mina barn!

Nya projekt är på gång, just nu fixas det i äldste sonens lägenhet med att uppdatera badrummet och måla om vardagsrummet. Håller på att riva tapeter för fullt, sen spackling och därefter ska det målas.

Vad har hänt mer 2021, ja det är mycket som hinner hända på ett helt år och allt minns man inte heller, men en sak till som jag gläds åt är att jag återigen har tagit upp kontakten med många vänner igen. Flera som jag har umgåtts mycket med, några jag inte träffat på flera år och några nya vänner har det också hunnit bli, samt kunnat träffa lite arbetskamrater utanför jobbet också både de jag jobbar med nu och tidigare kollegor. Det är viktigt att ha vänner omkring sig och som ingår i ens liv.