En händelserik dag med en skada

 Idag måndag, har det hänt mycket, både positivt och negativt. Äntligen fick även jag också bli vaccinerad av covid-19. Jag fick Pfizer och det enda jag känt efter sprutan är att jag fick ont i armen, särskilt när jag lyfter upp armen. Så smidigt med drive-in, det gick oerhört fort, bara köra bilen rätt in i tältet, få sprutan och sedan åka ut och vila i en kvart med nedvevad ruta och därefter åka hem igen.

                                                                                                                                         

Idag hade vi fotbollsmatch lärarna mot elever i årskurs 7-9. Kul men jag skulle nog tänkt till både en och två gånger innan jag beslutade mig för att vara med. Över 50 år, otränad och dessutom ouppvärmd och ger sig in i närkamper mot stora grabbar i högstadiet som tacklas. Jag flög i backen inte bara en gång utan två gånger. Sista gången kände jag hur det vred till sig i knät och att det nästan lät som något knäcktes till inuti. 

Det gick bra att jobba klart resten av dagen, men ju längre kvällen gick, ju
mer ont fick jag i knät och det är rejält svullet, trots att jag lade mig i personalrummets soffa med benet i högläge med kyla på, i en kvart. Ringde sjukvårdsupplysningen och det troligaste scenariot är antingen en blödning eller en utsträckning av något ledband gissar jag. Ids inte åka in till akuten i alla fall, tog lite värktabletter och ska se hur knät är imorgon. Så länge knät är svullet gör de väl inte så mycket mer än att linda om knät. Tror jag går till skolsköterskan imorgon istället.

Det är inte alls lägligt att skada sig nu när det dels är skolavslutning imorgon och att semestern närmar sig och annat som väntar (berättar mer om det i nästa blogginlägg), så det är inte alls kul med en skada just nu. Fast är det någonsin lägligt att skada sig?

Hoppas nu att jag kan somna och att knät inte svullnar upp mer imorgon bitt.

Sofias minnesdag

 Vaknar och det är Sveriges nationaldag idag men det första jag tänker på är att det är idag som det är årsdagen när min lillasyster dog förra året. Så denna nationaldag kommer alltid att vara Sofias dag, liksom hennes födelsedag är.

Är ledsen och mycket tankar snurrar runt i huvudet om min syster, hennes tragiska bortgång men även fantastiska minnen som jag har av henne.

Minns hur vi lekte ihop som barn. Trots att det skiljer 5 år mellan oss så kunde vi leka tillsammans med gemensamma vänner. 

Vi växte upp i Tibro och i vårt kvarter bodde många barn som var i våra åldrar. Det räckte många gånger att gå ut på gatan eller gå till lekplatsen som låg i mitten av vår gata (gatan går runt en lekplats där många samlades). 

Där lekte vi "durken" (en sparkar bort en fotboll så långt den kan och då gömmer sig alla andra. När bollen är hämtad så letas alla upp), "Halli hallå" (en tennisboll kastas över en byggnad med ett lag på vardera sidan av byggnaden och det gällde att fånga bollen i luften), brännboll ute på gatan, "polis och tjuv", "röda vita rosen" (lektes oftast tjejerna mot killarna) och säkert en massa andra lekar som jag inte minns just nu.

Eller så gick vi till våra kusiner som bodde på samma gata och spelade bordtennis då de hade ett pingisbord.

Sedan har jag såklart fina minnen senare i livet, när jag hade flyttat till Göteborg och Sofia hälsade på och allt som vi hittade på här i denna betydligt större stad än Tibro.

Sofia - må så gott uppe i himlen, love you forever <3 <3 <3